Ikväll har jag nästan ångest över min vikt. Inte av några kosmetiska orsaker utan mer av hälsoorsaker. Jag har varit på tantlunch idag. Det innebar att jag åkte buss ner på stan och sedan kämpade mig upp för en lång backe till min väninnas hem. Jag var helt slut när jag kom fram.
Efter en god lunch med påföljande kaffe och kaka så åkte sambon och jag och veckohandlade. Bara det där att ta på mig skorna och halkbroddarna gjorde att jag var anfådd innan jag ens kom utanför dörren.
Ikväll har vi ätit soppa och naturligtvis blev det en semla till kaffet. Den semlan skyller jag på sambon för han älskar verkligen semlor. Men det innebär inte att han tvingar mig att äta en.
Nu börjar jag faktiskt bli orolig att jag ska sluta som mamma. I en massiv hjärtinfarkt vid sextiosju års ålder. Det är bara fyra år tills jag är i den åldern. Undrar hur många kilon till jag hinner lägga på mig tills dess?
Hjälp, jag vill bli smal nu. Den förbaskade fibron gör att jag inte klarar att träna hårt längre. Den som ser mig idag skulle aldrig kunna tänka sig att jag simmade, sprang, körde work out flera gånger i veckan förr. Jag har inte råd att gå på gym. Just nu vågar jag inte promenera för risken att halka. Är detta en massa undanflykter jag kör med? Jag hoppas verkligen inte det. Men det känns som om jag sitter fast i något som jag inte orkar ta mig ur. Jag är glad i alla fall att jag vattengympar en gång i veckan. Alltid något!
Skit också!
Veckans mening – om att ta skydd
1 timme sedan
7 kommentarer:
Man får väll göra det lilla man kan! Jag försöker skippa kakor, bullar, godis, chip och läsk! Och äta nyttigare mat. Gå istället för bil som exempel. Men så känner jag som dej, det är halkigt ute! Å du gympar ju i vattnet varje vecka. Man får ta förändringar lite i taget. Det blir lättare när vår och sommar kommer! Kram
Dyrt - och halkigt - kan det vara minsann när man försöker hitta trevlig och njutbar motion. Vattengympa låter skönt!
Hade tänkt mig en promenad idag - tills jag tittade ut genom fönstret och såg snöstormen...
Läser ditt inlägg och vill svara, men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Just nu följer jag Biggest Looser och inspireras. Deltagarna vittnar verkligen om att det går att förändra sitt liv, men nej jag tror inte att det är lätt.
I Biggest Looser tränar de verkligen stenhårt och går ner i vikt nästan för snabbt. I början var det en som inte fick träna så hårt på grund av hjärtat. Han gick och gick och gick och gick mer ner i vikt än många av de andra.
Vad vill jag säga med detta då? Att promenera är en bra lågintensiv motionsform. Det är förstås dumt att halka, men skaffa broddar. Jag har några dubbar som sitter på nån gummigrej som jag sätter på gympaskorna när jag springer. Fungerar jättebra och är inte så väldigt dyra! Knappt 200:- har jag för mig att de kostade.
Inga varaktiga förändringar går över en natt så besluta dig bara för att börja med något, tex promenad 30 min per dag. Och vattengympa låter ju som en bra början. Det är ju så skönt!
Lycka till och hoppas att du kan hitta lite envishet och inspiration.
Stor kram!
Många som inte lyckats gå ner på andra sätt lyckas gå ner med LCHF. Då behöver man inte träna. Dessutom är det många som blir lite friskare också. Här kan du läsa lite mera om det: http://www.kostdoktorn.se/lchf/
Charlotte: Jag ska börja med att vara mer restriktiv med kaffebröd. Läsk, godis och chips är inga problem. Det äter eller dricker jag aldrig. Jag är svag för glass. Det får det bli mindre av i fortsättningen. Och promenader när vädret tillåter.
Beppan: Nu hoppas vi på mindre halkrisk och vår.
Camilla: Jag har redan kraftiga broddar och skor med rejäl traktorsula. Ändå halkar jag. Jag har instabila knän och vrister. Det är medfött och har inte kommit på grund av vikten. Nu får jag hoppas på våren och ta itu med promenaderna då. I år har vi ett rätt tufft pass i bassängen. Mycket pulshöjande. Det gillar jag.
Garnera: Välkommen hit. Kul att se någon ny gäst ibland. Jag är ledsen men jag tror inte på LCHF. Har läst en del om det. Min dotter har också testat med ganska dåligt resultat. Min mage skulle aldrig klara den dieten. Jag har ett diafragmabråck som gör att jag kan inte äta för fet mat. Dessutom har jag lätt för att få magkatarr, som också debuterar när jag äter för fett och för kryddat. Jag tror mer på en allsidig nyttig kost och träning. Men tack för att du engagerar dig, i alla fall.
Det är ju tack och lov frivilligt vilken kost man väljer :)
Jag har en nära anhörig som fått som ett helt nytt liv efter att hon lagt om sin kost till lchf, därför ligger den modellen mig varmt om hjärtat och därför brukar jag slänga in ett tips när det kanske kan vara relevant. Alla är vi olika och alla har vi rätt att vara det.
Garnera: Jag har också hört om folk som är hel saliga över LCHF där den dieten har förändrat hela deras liv. Jag tror det passar en del att äta den kosten. Jag håller med dig att vi är alla olika och måste hitta det som passar just oss själva.
Skicka en kommentar