Den här dagen började med en dundrande huvudvärk som inte vill släppa. Jag hade svårt att somna inatt, för tankarna malde. Huvudvärken hör nog ihop med för dåligt med sömn. Det innebär att jag kommer inte iväg på vattengympan som jag hoppats.
Men nu har jag bestämt mig. Jag ska bli väldigt restriktiv med kaffebröd. Det blir inga problem. Det blir större problem med att dra ner på glass, som jag älskar. Nyttig mat äter vi redan så det är bara att fortsätta med det. Det är motionen som det måste bli något mer av.
Förra våren började vi promenera varje dag och det märktes resultat så gott som på en gång. Inte viktmässigt, men konditionsmässigt. Det är det jag mest är ute efter, att orka mer. Jag tror vikten minskar automatiskt om man får mer ork att göra saker och ting. Så nu väntar jag på halkfri väderlek.
Eftersom jag inte kommer iväg på gympan idag så får jag väl säga att fredagen blir första dagen på mitt nya liv.
Veckans mening – om att ta skydd
1 timme sedan
7 kommentarer:
Trist att höra.
Jag tror att det är lätt att hamna i en ond spiral.
Det känns inte orimligt att lite för mycket godsaker lägger sig kring midjan, lite för halt eller moddigt ute gör det svårt att ta sig ut på promenader, lite för lite frisk luft/motion/rörelse ger huvudvärk/dålig sömn.
Eller allting baklänges åt andra hållet.
Att bestämma sig för att ändra ett visst beteende är alltid lättare sagt än gjort men med planare mark och skönare väder blir det mesta enklare - speciellt om man bor i lägenhet.
Jag vet.
Aldrig var det så motigt att ta sig ut som när vi bodde i "staden".
Allt var ett större projekt än vad det är nu, med "spenaten" utanför dörren.
Ta små steg.
Sätt upp rimliga delmål.
Och jag tror som du på varierad kost utan märkliga dieter som slaviskt ska följas.
Kram
Nej men syrran då! Nu får jag blanda mig i litet. Läste inlägget nedan och konstaterar att du har svaren själv. Många goda råd har du också fått. Du vet säkert att vattengympa en gång i veckan inte räcker om du däremellan sitter still. Börja med något du tycker är kul, sätt på musik och rör dig till den. Man kan faktiskt börja med sittande gympa, det finns många program att hitta på nätet. Vikter kan du ordna genom att fylla petflaskor med vatten, sand eller något annat. Sedan vartefter du tränat upp dig kan du öka innehållet.
Maten då, duktigt att inse att du får vinka farväl till kaffebröd. Oj vad jag tyckte det var svårt, det är ju så gott med något sött efter maten också. Om man skippar stärkelserik mat (socker, vitt mjöl och produkter där det ingår) så minskar suget på ett par dar och fettet kring magen likaså. Jag äter i övrigt allt men inte så mycket frukt som tidigare.
Det här kommer du att klara galant, lyckatillkram får du nu genom luften.
Mångmamma: Visst blir allt motigare när man bor i lägenhet. När man bor i hus rör man sig ute på ett helt naturligare sätt. Det saknar jag verkligen numera. Förr klippte man gräs, man rensade i landen och vi hade ju ett väldigt aktivt naturliv i mitt gifta liv.
Vår nuvarande situation har nog också en stor påverkan för att allt känns mycket jobbigare. Men det är ju bara jag själv som kan påverka hur jag vill leva och det ska jag ta itu med nu. Med små steg. Annars är det lätt att man kroknar och ger upp.
Vi tycker nog väldigt lika i mycket, kära lillasyster. Kram
Ingabritt: Tänk att få goda råd av både sin virtuella lillasyster och sin virtuella storasyster. Det är inte dåligt....:-)
Det där med musik var inte dumt. Jag älskar att dansa så jag kan ju ta lite danssteg och röra mig till musik. Vi har redan börjat med att äta mer rotfrukter än pasta, t ex. Frukten har jag kanske svårt att avstå ifrån, men man kan ju minska lite även där. Som du vet så bakar jag mest surdegsbröd med mycket frön och grovt mjöl som är bra för magen. Det måste jag fortsätta med för att hålla magen igång.
Jag vet att jag har lätt att bli lite fanatisk. Har bantat rejält förr en gång i livet och gjorde det väldigt vetenskapligt genom att titta på både intag och hur man förbrände vissa produkter. Tyvärr fick jag ett anorextiskt tänkande till slut som skrämde mig. Men jag ska fixa det här. Bra med storasyrror som ställer upp med goda råd....:-) Kram
Det är inte lätt, jag vet. Jag har själv frågat efter motion på recept, så det ska jag börja på. Bra att någon peppar en och säger vad man ska göra.
Tror också som du att bara man får upp flåset, så kommer resten av sig själv. I höstas började jag gå, och det tog inte en vecka innan jag kände att trapporna på jobbet gick mycket lättare att ta. Så nu fortsätter vi peppa varandra! Heja, heja!
Ojojoj, känner igen detta. Och det är urvisset att försöka promenera i rådande väglag. Lycka till ändå!
Samtal: Vi får peppa varandra till att förändra vår vardag. Ikväll blev det bara en slät kopp kaffe. Det gick bra....:-)
K-häxan: Promenerandet får vänta tills det blir barmark, eller i alla fall mindre halkrisk.
Skicka en kommentar