Vi har haft en magisk kväll på många sätt och vis. Jag älskar verkligen Caroline af Ugglas, så att vi skulle ner på stan för att se henne ikväll var självklart. Det kändes nästan magiskt att sitta där och få se henne live. Visst, hon är "bara" en svensk artist. Jag har varit på konserter med världskändisar och det har också varit magiskt. Men detta var verkligen speciellt för mig. Hon är så spontan och naturligt och bjuder verkligen på hela sig. Titta bara på hennes "moves" och koreografi.....:-)
När jag sitter där och tittar på henne och ser hennes orange tyllkjol och blå platåskor så känner jag att hon måste få min volangväska, den jag sydde i somras. Jag kände att det stod Caroline på den. Men hur skulle det fixas? Efter konserten säger hon att hon säljer skivor efteråt. Sambon undrar om jag vill ha en. "Ja", svarar jag, men säger också att det är fel ekonomiska läge. Det gick ju en del pengar i Sundsvall. Sambon säger: "Vi kan hoppa ölen imorgon istället." Vi hade nämligen bestämt att unna oss varsin öl ute på lördagskvällen. Men jag säger ifrån, tycker inte att han ska behöva offra en öl bara för att jag vill ha en CD.
Vi står kvar en stund till. Då tar sambon mig i armen och börjar gå mot scenen. Han börjar fumla med plånboken och letar fram en hundring. I vårt hushåll är det jag som håller i det ekonomiska, så att han skulle ha en hundring var rätt osannolikt. Då berättar han att den där hundringen hade han fått av Madde för ett tag sedan. Det var för bensinpengar. Sedan hade han glömt bort den. Nu ville han ge mig en skiva med Caroline.
Jag valde "Joplin på svenska". Jag fick en liten pratstund med Caroline och frågade om hon ville ha en väska av mig. Det ville hon. När jag berättade hur den såg ut så blev hon så där äkta och spontant glad som man sett henne bli på TV. Jag fick hennes adress så jag kan skicka den. Det ska bli till veckan. Jag fick även flera kramar och självklart en signering på skivan. Nu är lyckan total.
Sambon börjar dessutom bli van vid min impulsivitet. Först reklamraggningen på bilverkstaden och nu detta. Han har det inte lätt, den stackaren.....:-)
5 kommentarer:
Fina pappa! <3
Och det var du värd!
Vad skoj att hon ska få din väska:)
Madde: Han är ju sån. Det är därför jag älskar honom så mycket.....:-)
Snällt av sambon att ge dej en cd och vad kul att Caroline ville ha din väska! :-) Jag är inget fan av Caroline af Ugglas men jag gillar verkligen att hon har en helt egen stil och att hon bara är sej själv på sitt eget lite knasiga vis :-).
Härligt! Hon kommer att älska den. Mamma sjunger i en av hennes körer. Min mamma älskar henne. Kom precis på hur mycket likheter det finns. Min mamma heter Kristina och är född 1949... Men hon syr fasiken inget!
Annika: Hon är verkligen en personlighet.
Spader: Jag skulle också vilja sjunga i hennes kör. Men det är lite väl långt att åka. Världens bästa mamma stavar inte namnet på samma sätt heller. Det är ju tur att du har mig som syr.....:-)
Skicka en kommentar