Det märks att huvudet inte är riktigt med de här dagarna. Idag kom vi på att vi glömt firat vår elvaårsdag som egentligen var förra söndagen. Så idag får vi väl fira elva år och en vecka. År där det känns som att vi träffades igår, samtidigt som det känns att vi hunnit leva ett helt liv tillsammans. Ett liv som bestått av både rosor och törnen, men mest av allt massor av kärlek.
Huvudet var inte heller med när jag skulle göra mitt frukostte. Efter första klunken så insåg jag att jag "sötat" med salt. Det var bara att börja om från början.
Sambon har skjutit upp sitt datorjobb som han skulle på idag. Han orkar helt enkelt inte. Vi ska istället ta en promenad i finvädret, samt fortsätta att röja klädkammare, så det blir ett slut på det i alla fall.
Rosa kontrast till grå betong
5 timmar sedan
3 kommentarer:
Men! Grattis i efterskott då, klart det är värt att uppmärksamma!
Inser faktiskt just nu (!) att vi har kamperat ihop i lite drygt 24 år sedan den 25,e.
Hoppsan, vad tiden går!
Mångmamma: Tiden går fort när man har det trevligt.....:-) Jag lyckades få till nästan 25 år med exet. Hur nu det gick till?
Mångmamma: Tiden går fort när man har det trevligt.....:-) Jag lyckades få till nästan 25 år med exet. Hur nu det gick till?
Skicka en kommentar