Förr och nu

I mitt gifta liv var jag pedant. Det var en roll jag föll in i, på grund av att min fd svärmor var pedant. Jag fick prestationsångest och ville leva upp till hennes nivå. Det späddes även på av fd maken som var uppfödd i ett perfekt städat hem. Det kändes som att han krävde detta av mig. I efterhand kan jag även tänka, att det var mitt sätt att få kontroll över mitt för övrigt kaotiska liv. Städningen kunde jag i alla fall styra över.

Jag städade huset, från golv till tak, två gånger per år. För övrigt dammsög jag, torkade golv och dammade en minst en gång i veckan. En gång per år städades alla köksskåp ordentligt. Jag tvättade fönster och bytte gardiner i hela huset minst fyra gånger per år. I köket kunde det bli sex gånger. När jag läser själv vad jag skrivit, så inser jag att detta var ett maniskt beteende.

Jag var inte pedant innan jag träffade fd maken och jag är det inte nu heller. Idag har jag gjort något jag aldrig trodde skulle hända. Jag har satt upp rena julgardiner på ett helt otvättat fönster. Inte ens insidan är tvättad. Jag orkade inte det. Det blev fint ändå med lite ljusstakar och annat lull lull omkring.

Jag har bara inte kommit underfund om ifall detta är en seger över ett gammalt beteende eller om det helt enkelt är vanlig och ohämmad lathet.