Syblogg, matblogg,eller musikblogg? Det är frågan. Det viktigaste är att det är MIN blogg. Här får jag tycka och tänka vad jag vill om vad som helst. Gillar du det så är du hjärtligt välkommen hit.
lördag 11 december 2010
För någon vecka sedan fick jag detta enormt vackra japanska tyg av kära bloggvännen Christina. Tyvärr går inte färgerna igenom riktigt här. Det ska få bli en väggbonad så småningom. Den kommer att få en hedersplats där man ständigt kan njuta av den.
Det blir en vacker bonad. Jag har satt mig vid datorn ett tag medan herrn lagar middag. Det ska bli något alldeles extra har han lovat. Har läst ditt förra inlägg.Förstår att det är jobbigt för er alla innan uppehållstillståndet blir ordnat. Vet av erfarenhet att det kan ta tid. Men en liten blåslampa där bak är nog befogat på advokaten. I dagen läge finns det många advokater som inte gör skäl för sina arvoden. Visst är det extra jobbigt när man som närstående i stort sett bara kan se på hur problemen hopar sig för barnen. Tröst kan vi ju alltid ge. Tänker på er! Kram Viola
Viola: Visst är den vacker. Hoppas herrn bjuder på något riktigt gott. Herrn i det här huset är också en riktig mästerkock. Synd bara att han så sällan kommer sig för.
Det är tufft nu med allt med Migrationsverket, Försäkringskassan och både min och sambons utredningar. Kroppen har sagt ifrån rejält nu och vi har bägge svårt att sova. Jag sover men snurrar runt som en fläkt i helvetet vilket gör att sambon inte får sova. Förhoppningsvis kan alla bara bli bättre och lugna ner sig. Kram
Oj, vad häftigt!! Vad roligt det är när man får tyger av andra, det kan liksom bli vad som helst. =)
Jag hittade ett vackert hästtyg (inte så ofta man hittar vackra sådana) som jag inte kunde låta bli. Jag satte upp det över en sådan här målarduk och satte den över dotterns säng. När hon tröttnat på den kan jag ju sy av tyget. =)
Jag tänker på er för övrigt och håller tummarna att det ska gå er väg! Någon jäkla gång lär det väl göra det.
Vem är Cicki? Jo, en liten lagom (nåja, kanske lite för mycket)tjock tant i sina bästa år. Lever med sitt livs kärlek, i bloggen kallad för Sambon. Tillbringar mycket dagtid vid symaskinen och kvällstid framför TV:n med katten Elvis i famnen.
Till familjen hör också ett antal barn, bonusbarn och bonusbarnbarn. Ingen nämnd och ingen glömd.
8 kommentarer:
Det blir en vacker bonad.
Jag har satt mig vid datorn ett tag medan herrn lagar middag. Det ska bli något alldeles extra har han lovat.
Har läst ditt förra inlägg.Förstår att det är jobbigt för er alla innan uppehållstillståndet blir ordnat. Vet av erfarenhet att det kan ta tid. Men en liten blåslampa
där bak är nog befogat på advokaten. I dagen läge finns det många advokater som inte gör skäl för sina arvoden.
Visst är det extra jobbigt när man som närstående i stort sett bara kan se på hur problemen hopar sig för barnen. Tröst kan vi ju alltid ge. Tänker på er!
Kram Viola
Viola: Visst är den vacker. Hoppas herrn bjuder på något riktigt gott. Herrn i det här huset är också en riktig mästerkock. Synd bara att han så sällan kommer sig för.
Det är tufft nu med allt med Migrationsverket, Försäkringskassan och både min och sambons utredningar. Kroppen har sagt ifrån rejält nu och vi har bägge svårt att sova. Jag sover men snurrar runt som en fläkt i helvetet vilket gör att sambon inte får sova. Förhoppningsvis kan alla bara bli bättre och lugna ner sig. Kram
Oj, vad häftigt!! Vad roligt det är när man får tyger av andra, det kan liksom bli vad som helst. =)
Jag hittade ett vackert hästtyg (inte så ofta man hittar vackra sådana) som jag inte kunde låta bli. Jag satte upp det över en sådan här målarduk och satte den över dotterns säng. När hon tröttnat på den kan jag ju sy av tyget. =)
Jag tänker på er för övrigt och håller tummarna att det ska gå er väg! Någon jäkla gång lär det väl göra det.
June: Jag har turen att ha fina vänner som jag brukar få tyger av. Men detta är extremt vackert.
Jag förstår att den hästtokiga dottern blev glad åt hästtyget. Och som sagt var kan du ju återanvända det så småningom.
Det känns som att det kan inte bli mycket sämre nu. Det positiva är ju att då kan det bara bli bättre. Vi hoppas och ser tiden an. Kram
Har du sett vilket fint sidentyg det är på baksidan, det lite lilabruna?
Christina: Det är så vackert hela tyget. Sidentyget på baksidan ger en sån där tung härlig känsla som bara äkta siden kan göra.
Fantastiskt! Så vackert! Och så snällt av Stribergskan :)
Kesu: De är snälla på den där stationen.....:-)
Skicka en kommentar