Min snygging

Det är inte så ofta jag unnar mig något själv av det jag syr. Men nu har det hänt.

Någon gång i våras så sydde jag en jeansväska. Jag blev väldigt nöjd med den och så förtjust att jag kände att jag ville ha en likadan själv. Att ta just den rakt av kändes fel, eftersom jag sytt den för försäljning. Alltså skulle jag sy mig en egen.

Tiden har inte riktigt velat räcka till, så jag har längtat och trängtat länge efter den här väskan. Mest

för att jag varit lite sur på min gamla väska. Den är ett jättefint loppisfynd. En äkta 70-tals väska. Nackdelen med den är att allt hamnat i botten och så fort man ska haft tag på något så har man fått rota på en lång stund för att hitta det.

När jag skulle sy den här väskan, så bestämde jag mig för att sy den i gråsvart jeanstyg. Jag hade lite problem med vad jag skulle ha för foder. Men så hittade jag det här tyget och alla bitar föll på plats. Precis som det är varje kvinnas rättighet att ha ett par röda skor, så är det även varje kvinnas rättighet att ha en handväska med rött foder. Visst blir man glad av det?

Alla som läser här har väl inte undgått att upptäcka min förtjusning i fickor i mina väskor. Den här gången har jag överträffat mig själv. När jag räknade antalet fickor så fick jag det till tio stycken! Åtta invändiga och två utvändigt! Förmodligen kommer jag aldrig att använda alla, men nu sitter de där de sitter.

Jag är grymt nöjd med den och skall strax fylla den med alla nödvändigheter som måste finnas i en handväska.

Resten av dagen ska jag sanera symaskinen och syrummet/sovrummet. Jeanstyget luddade extremt mycket. Jag ska även skriva dit de sista detaljerna i mönstret och även fylla på med detaljerade bilder där.

Nästa projekt blir en handarbetsväska till bästa grannen Anna. Det ska bli en helt ny modell. Det är alltid spännande att se hur något man har i huvudet, fungerar i verkligheten.