Vad händer se´n?

I torsdags på Antikrundan så pratade man en del om affischer. De var även på en utställning med affischer från 60-och 70-talet. Man pratade om hur viktiga affischerna var då, när det inte fanns några mobiler eller internet där man kan sända ut sitt budskap.

Vi som växte upp då kommer ju ihåg "Almar ner Hjalmar Mehr", som var slagorden när almarna i Kungsträdgården skulle sågas ner. Vi protesterade mot det mesta, kvinnofrågor, kriget i Vietnam. Det var studentuppror och protester mot det etablerade samhället. Allt detta fanns med på affischutställningen.

Men vad kommer att lämnas efter det som händer nu. Vill man samlas och protestera så skickar man ett sms eller meddelande via Facebook. Allt det raderas sedan så ingen efterlevande kommer någonsin att se det.

Förr sparde man på sina kärleksbrev. Mina ligger fortfarande kvar hemma i huset hos fd maken. Men de kärleksbrev man har i datorn de raderas kanske när kärleken tar slut eller så kraschar hårddisken och kärleksbreven är borta för alltid. Det är likadant med dagböcker. Det skrivs nog lika mycket dagböcker idag som när min generation var ung. Skillnaden är att idag skrivs de digitalt som blogg eller via något annat internetforum. Ingenting finns kvar till eftervärlden.

Jag älskar verkligen det här med tillgängligheten och att nå ut snabbt med dagens sätt att meddela sig med varandra. Ändå kan jag tänka på hur mycket det är som går förlorat för kommande generationer. Jag tycker faktiskt det är väldigt synd att det är så.