Inatt utlovade jag ett recept på vår nyårsmiddag. Det är ett eget påhittat recept så det blir inga exakta måttenheter, men jag tror ni fattar ändå. En kväll när jag inte kunde somna så låg jag och hittade på detta. Vi hade tidigare pratat om att det fanns fläskfilé i frysen så det var grunden. Vi hade även kommit överens om att vi ville baka in den för att det skulle bli lite festligare. Receptet skapades utifrån de förutsättningar som fanns, det vill säga det som fanns i frysen. Så det enda som köptes in extra var smördegsplattorna.
Jag började med att steka hela filén runt om i en het stekpanna. Het för att det skulle bli färg och yta snabbt och låsa inne köttsaften. Jag saltade och pepprade lite försiktigt innan jag stekte den.
När det var klart så fick filén vila en stund samt svalna något. När den var hanterbar så skar jag ett djupt snitt längs med hela filén. Det var bara ute i ändarna jag lämnade den oskuren. Nu hade jag en rejäl ficka att stoppa i lite godbitar i.
Jag rev rejält med parmesan, ca 1-1½ dl. Blandade ihop det med lika mycket hackad storbladig persilja. Den här geggan fyllde jag sedan i fickan på filén. Jag packade ordentligt så jag fick i alltihopa.
När det var klart så virade jag lufttorkad skinka runt den fyllda filén. Jag är övertygad om att det även funkar med bacon.
Jag kavlade två smördegsplattor som fått tina lite. Jag kavlade dem så att det blev en platta under filén och en ovanpå som jag sedan la ihop till ett långt runt paket. Nu åkte det hela härligheten in i ugnen. Jag placerade den inte längst ner utan några hack upp, men ändå inte riktigt i mitten av ugnen. Det var 225 grader och jag satte tiduret på 20 minuter.
Redan tidigare hade jag skalat potatis och skurit den i ganska små bitar så den skulle koka snabbt (energisparande). När den var klar mosade jag den, tillsatte en skvätt mjölk och rörde i ett ägg. Moset ska vara fast i konsestensen. Saltade lagom. Sedan var det bara att pula ner moset i spritsen och trycka ut allt i en form. Tjofs så har vi genast gjort Pommes duchesse. Som ni ser har sambon förevigat mig som förste spritsare. När de där tjugo minuterna hade gått på köttet, satte jag in pommisarna och allt fick gräddas i tio minuter till. Till allt detta serverade jag tomatskivor och avokadoskivor.
Det jag inte är nöjd med är att smördegen blev lite för mörk och pommisarna kunde blivit lite brunare. Så jag borde nog tagit ut köttet en liten stund innan moset och kört på grillen några minuter för att bränna på pommisarna lite till.
Låter det krångligt. Jag lovar att det är det inte. Sambon kom ut i köket och skulle hjälpa till. Han blev mycket snopen när han såg hur långt jag hunnit. Både han och jag trodde det skulle bli krångligare än vad det blev. Så räds icke utan våga testa.
Allt blev vansinnigt gott och som ni ser så har vi även dukat fint. Det syns inte på bilden men vi har glas med monogram på.....:-) R eftersom vi bägge två heter det i efternamn, även om namnen än så länge är olika. Porslinet började min farmor köpa åt mig när jag var fjorton år. Sedan kompletterade hon det eftersom det var bemärkelsedagar och även andra gjorde det. Jag har själv köpt till några delar. Det är Rörstrands Maya som tillverkades under en kort tid. Man slutade med den för den var dyr i tillverkningen. Bränningen är visst speciell. Servisen är nästan komplett, det är några delar som gått sönder genom åren men den är rätt vanlig på Tradera så det skulle inte vara någon konst att köpa till mer. Fast jag haft den i fyrtiofem år så tycker jag fortfarande mycket om den. Den har alltid använts mycket, både i mitt gifta liv och mitt nuvarande. Jag använder den inte till vardags, men så fort det är helg så åker den fram.
Ständigt nya skyltar!
58 minuter sedan
13 kommentarer:
Festlig och lite nostalgisk mat.
Jag kan tänka mig att köttet beld smakrikt och gott!
Moster: Köttet blev både smakrikt och saftigt och gott.
Det låter verkligen gott!
Vi köpte porslin när vi flyttade till radhuset och jag började jobba så att vi hade råd. Sen tog det inte många år förrän vi fick ärva ytterligare två finserviser... Så våra barn behöver inte köpa några...
Bloggblad: Jag har en servis efter farmor också. Det är en så där 54 delar. Den köpte hon och min biologiska farfar när de gifte sig 1927. Den har vi ätit många middagar på. Den är med guldkant så jag diskar den inte i maskin. Därför används den inte heller så ofta. Men den är otroligt vacker. Det brukar bli till midsommar eftersom det är blommor på den. Jag älskar dessa gamla ting med massor av minnen.
Aj, aj, aj, det där låter som ett recept helt i min smak. Tack för utförligt beskrivning som inte alls betyder att det är krångligt! Gillar att du kom på det en natt när du inte kunde somna. Ja, inte att du låg sömnlös alltså, men att du funderade på mat och inga tråkigheter. För sån här mat blir man lugn och fin av.
Kesu: Det är inte alldeles omöjligt att jag var hungrig när jag låg där sömnlös. Har en förmåga att bli hungrig mitt i natten....:-)
Låter gott och ser festligt ut! Tänk vad en sömnlös hjärna ändå kan åstadkomma!
Och god forts!
Ser jättegott ut, det där:) God fortsättning, Cicki, och ha det gott!
K-häxan: Många gånger är det ju obehagliga tankar som snurrar när man inte kan somna. Men den här gången var det betydligt trevligare. Det bästa av allt är ju att jag kom ihåg vad jag tänkt på även i riktigt vaket tillstånd.
Shirouz: Detsamma till dig också.
Tack Cicki för jul- och nyårshälsningar. Jag har inte haft tid att läsa så många bloggar de sista 2 veckorna. Nu är det lugnt och nu har jag läst fatt hos dig.
Ditt recept ska jag pröva. Fläskfile köper jag ibland till extrapris och det är gott med något nytt.
Det är roligt med vackert porslin. Jag har också ärvda serviser men tyvärr det är handdisk som gäller,
vilket gör att de inte kommer fram så ofta. Nu till nyår var det glas och porslin både högt och lågt i köket. Allt skulle handdiskas, inte så roligt på nyårsdagen, men vi hjälptes åt och pratade om allt trevligt som varit på aftonen så det blev inte så tråkigt.
Du skrev ett så bra inlägg om ekonomi. Det är bara att konstatera att många människor har svårt att inse att allt måste betalas och glömmer hur dyr krediten blir. Jag har sett Lyxfällan ett par gånger och funderade på om inte programmet var påhittat. Finns dessa människor i verkligheten undrar man. Ja, jag har ett nära exempel där det uppdagades vid skilsmässan att frun hade 50.000 i kontokortsskulder som mannen inte visste om.
Nu önskar jag dig ett gott 2010.
Du syr sy fina saker, hoppas du får sälja mycket - pengar behövs
alltid till det där lite extra som förgyller tillvaron.
Kram på dig -
kramar kan vi slösa med, de kostar ingenting.
Jag är också en sådan där som ofta blir hungrig mitt i natten, håhåjaja!
Tack för receptet, jag tycker det är så roligt med recept och vad andra gillar. Jag blir alltid inpirerad.
Jag har legat i vinteride under mellandagarna och nyår, så jag passar först nu på att önska dig och sambon ett riktigt Gott Nytt År!
Tack för ett jättetrevligt bloggår 2009!
Polargrevinnan: Jag såg så vackert du hade dukat till nyår. Det är kul att göra sådana grejer. Tyvärr är det ju så med gamla serviser och kristallglas att det är handdisk som gäller. Det är väl därför jag använder min gröna servis så mycket. Den funkar i diskmaskinen.
Så hemskt det måste vara att upptäcka att hustrun dragit på sig så mycket skulder. När jag skilde mig så var det det omvända. Min fd man hade ett sparkonto jag inte visste om, men som jag fick vara med och dela på vid skilsmässan. Jag får väl ge honom "cred" att han berättade för mig då.
De där extra slantarna behövs verkligen då och då. Det är de som gör att vi kan unna oss lite guldkant mellan varven.
Christina: Så det är inte bara jag som är en nattätare. För du ska inte tro att jag kan somna hungrig....:-)
Antar att ni haft fullt sjå med gäster och extravofsing under jul och nyår. Det var synd om grannens hundar på nyårsnatten. Hon som bor ovanför oss tar hand om hundar som farit illa. Just nu har hon fem stycken. De var inte glada åt smällarna, om man så säger.
Cicki: Nä nä, du är inte ensam om att nattäta, jag älskar att nattäta ;) Håkan driver ofta med mig för jag har ofta en lite assiette bredvid huvudkudden när jag vaknar. En assiette från gårdagens sänggående. Konstigt att jag inte väger mer än jag gör?
Extravoffsingen är kvar några veckor till och det är en härva av koppeltrassel under promenaderna, men han är en riktig raring.
Jag känner djupt med din granne kan jag säga.
Skicka en kommentar