Halv sju imorse ringde min mobil. Jag bestämde mig för att jag orkade inte gå upp och svara. Är det något viktigt så får de ringa senare, var min sista tanke innan jag somnade om. När jag klev upp så kollade jag på missade samtal. Numret sa mig inte ett dugg. Jag hade även fått ett meddelande som jag skulle lyssna av. När jag ska lyssna av det så hör jag bara en massa bakgrundsljud. Då förstår jag att någons mobil har, på eget bevåg, ringt upp min mobil. Alltså måste det vara någon jag känner, annars har de inte haft mitt nummer inlagt. Så mot datorn och upp med Eniros sida. Mycket riktigt, det var någon jag kände. En väninna som jag inte haft kontakt med på flera år, men som jag ofta undrat över hur hon har det. Det känns som att det är meningen att jag nu ska ringa upp henne. Ska försöka ta mig för det under dagen.
Uppdatering: Jag har pratat med henne nu och ska ringa ikväll när hon är hemma från jobbet. Det känns jättekul, eftersom vi var mycket tillsammans när vi var singlar. Sedan träffade vi varsin käresta bägge två och kontakten rann så småningom ut i sanden.
Rosa kontrast till grå betong
5 timmar sedan
4 kommentarer:
Det var nog någon mening med det där... någon som ville ni skulle ta upp kontakten igen ;) vem vet...
Må så grankott...
Vad kul! Hoppas ni får bra kontakt igen :-).
Du är utmanad i min blogg...
Vad roligt! Hoppas ni får tillbaka er kontakt igen.
Kram
Ulrica =o)
Vi hade ett långt snack igårkväll och uppdaterade oss ordentligt. Nu har vi lovat varandra att vi ska hålla kontakten bättre i fortsättningen.
Skicka en kommentar