Tänk hur mycket glas det finns i ett enda litet glas. Speciellt om det är ett sk okrossbart.
Vi var sen med maten idag eftersom det var tvättstugedags. Så maten blev klar lagom till Morden i Midsomer. Där satt vi bänkade och njöt och slevade i oss av potatisbullar, knaperstekt bacon och lingonsylt. Fullt nöjda med dagen. Efter att allt var uppätet börjar sambon duka av. Nu har ni väl redan gissat vad som hände. Jodå, ett glas gled ur händerna på honom, precis när han ska ställa ner det i diskmaskinen. Och eftersom det var ett duralexglas, eller vad nu materialet heter nu för tiden, så gick det i tusen millioner bitar. Det formligen smulades sönder.
Vi hade glas i diskmaskinen, inne i djupa tallrikar, i bestickkorgen, i silen. Och som det inte räckte så var det även glas överallt på köksgolvet. Glaskross är inte bra för små kattassar. Så det där med att i lugn och ro, efter väl förrättat värv i tvättstugan, få sjunka ner i favoritfåtöljen och njuta av inspektor Barnaby var ju bara inte att tänka på.
Fram med dammsugaren och sopen. Det är då man upptäcker hur mycket glas det är i ett litet glas. Precis som man märker hur mycket mjölk det är i en literförpackning när mjölken ligger utspridd på golvet.
Nåväl, allt gick bra och vi missade inte så mycket av morden. För de var många ikväll. I de bästa familjer..........som man brukar säga.
Rosa kontrast till grå betong
6 timmar sedan
5 kommentarer:
Äntligen har våra favorit program börjat Cicki, sommardeckarna. Men det var ingen kul start för er inte. Kram
Konstigt att det kan bli så mycket smulor av ett "okrossbart" glas. Jag har oxå skördat jordubbar i eget land...tre stycken blev de här ljuvligt gott.
Psst..har utmanat dig om du vill..
Visst är det ljuvligt med egna jordgubbar.
Har nu antagit din utmaning....:-)
Det finns verkligen ingenting så trevligt som ett "nice little murder", men i Barnabys värld hade det tappade glaset bara varit upptakten till något ännu värre... Själv fortsatte jag med Foyle´s War i repris efter Midsomer. Brittiska deckare regerar...KRAM!!
Hilda och Spader: Håller med om att engelska deckare har något alldeles speciellt. Danskarna är också duktiga på att göra bra sådana men det är en speciell stämning i de engelska. Det är myspys mitt uppe i allt mördande....:-)
Skicka en kommentar