Vart tar tiden vägen

Ibland går dagarna så fort. Det känns som att man inte riktigt hänger med. Mycket har väl att göra att vissa dagar orkar man inte så mycket som man skulle vilja. Då går allt långsamt utom tiden som rusar iväg. I helgen sydde jag några burkar i svartvitt och lila. Bonusdottern M fyllde nämligen 25 år på måndagen. Jag kunde ju inte sitta här och säga vad jag gjorde eftersom jag vet att hon kikar in ibland. Så på måndagen var vi på födelsedagskalas. Det var vi, M:s kompis, bonussonen med sambo och lilla Ebba. Ungdomarnas morfar var också med. Ebba har blivit så stor. Hon är nu 2½ år och har tappat lite av det där babyutseendet. Nu är hon en stor tjej. Lång hade hon även blivit. Hon hade en jeanskjol på sig som jag sydde för ett tag sedan. Då var den för stor, nu var den perfekt.

Vi hade det jättetrevligt. Men som vanligt när vi varit sociala var vi helt slut när vi kom hem. Både jag och sambon har ju rätt stora koncentrationssvårigheter som i mitt fall hänger ihop med min fibro. Fibromyalgi har ju oftast koncentrationssvårigheter som bilaga till värken. Sambon fick en stroke för några år sedan och har koncentrationssvårigheter kvar efter det.

Igår sydde jag på en beställning. Vi tog även en promenad i det fina vårvädret och sedan försvann den dagen. Idag blir det storhandling. Det är vår månatliga storhandling som vi brukar göra efter att pensionen kommit. Då köper vi alla basvaror och utnyttjar erbjudanden. På det viset har vi det mesta hemma och slipper släpa så mycket de andra gångerna. Då kan vi koncentrera oss på att enbart handla färskvaror som behövs fyllas på kontinuerligt. Orkar jag efter det ska jag sy klart beställningen idag, annars får det vänta till imorgon.