Jag håller på att hjälpa en ung väninna att fålla upp ett antal nyinköpta jeans. Hon har köpt så otroligt snygga jeans med glitter och brodyr, stuprör med lätt utsväng ned till. Då kan jag bli lite ledsen i ögat för att jag inte längre kan sätta på mig nåt sånt. Det är inte så himla länge sedan jag kunde få på mig ett par tajta jeans. Det är ungefär bara åtta år sedan. Men på grund av sjukdom och medicinering är det ett minne blott. Men det gör lite ont att tänka på att man inte kommer tillbaka dit igen. Jag vet inte hur det är för andra man jag kommer nog aldrig att sluta vara fåfäng, hur gammal jag än blir.
2 kommentarer:
Alla förluster gör ont. Och fåfängan må vara världslig, men har också ett estetiskt värde. Skönhet i olika former betyder mycker tycker också jag. Vårt ansikte och kropp är liksom vår egna privata duk att smycka så som vi finner vackert och funktionellt. När jag är ledsen över fysiska skavanker hjälper det att fokusera och förstärka det jag jag har kvar. Kanske lindras det onda också lite av att vi kan hålla varann i handen, och säga "det är inte hela världen". kram
För det mesta brukar jag inte bry mig. Jag har så mycket annat i livet som är värdefullt. Som är värdefullare än ett förlorat midjemått. Men ibland kan det komma över mig ändå. Tack för att du bryr dig och förstod varför jag kände som jag gjorde.
Skicka en kommentar