Jag kanske måste skynda mig att lägga ut ett Valentin-inlägg innan klockan blir 24 och datumet blir 15 februari. Sambon och jag har bott ihop i drygt åtta år. Vi hade känt varandra i fyra dagar när han friade och jag svarade ja. Så det var ett förhållande som gick med stormsteg. Stormigt har det även bitvis varit eftersom vi är ganska hetlevrade bägge två. Vi har haft en hel del rester från tidigare liv att slita med. Trots detta har vi alltid varit övertygade om att vi älskat varandra och att det är vi som ska leva ihop resten av livet. Men nu har vi kommit till ro och har det väldigt lugnt och skönt. Man kan nog säga att vi har alla hjärtans dag året om. Vi pussas och kramas så fort vi har chansen, som några tokiga tonåringar. Vi kanske inte är lika stormigt förälskade längre men kärleken har vuxit till det där vardagstrygga, fantastiska som man längtar efter när man är ung. Det är tur att det inte är kört bara för att man kommit upp lite till åren.
Vår första Alla hjärtans dag så var han så himla romantisk så jag höll på att dö. Han hade mailat till Lugna Favoriter och skickade en hälsning via radion om hur mycket han älskade mig. De läste upp hälsningen och spelade vår låt som är Det vackraste. Sedan fick vi åka in till radiostationen och hämta presenter. Alla som fått sina hälsningar presenterade i radion fick göra det. Jag har för mig att vi fick tre romantiska filmer på VHS, en ask gelehjärtan och ett antal presentkort till olika ställen. Ett presentkort har jag fortfarande kvar. Det var till en klädbutik som har så dyra kläder att jag inte ens haft råd att handla där även om jag utnyttjar presentkortet.....:-)
Utmaningar.
8 timmar sedan
4 kommentarer:
ÅH va romantiskt!!!!! Det har aldrig drabbat mig!! Hi hi! Vi har det bra i alla fall men ingen större vikt läggs på alla hjärtans dag utan mer året om precis som för er. Men gud va härligt att ni trivs så bra ihop! Kram!
Det är också enda gången han gjort nåt sånt. Vi har det verkligen bra tillsammans. Det är rätt otroligt när det gick så fort när vi möttes. Barnens pappa var jag gift med i 25 år men vi gled i sär så det var som att bo med brorsan ungefär. Så jag trivs så bra nu. Ni verkar också ha det gott tillsammans.
Ja vi har det jättebra. Lite för lite tid tillsammans kanske men vår vardag är fylld med massor av humor. Mycket är självironiskt av det jag skriver och kanske kan upplevas tragiskt men vi stannar oftast upp mitt uppe i allt kaos och bara skrattar och tycker att livet helt enkelt är ganska underbart!
Det är nog det som är det mest fantastiska med M också. Han får mig att skratta så mycket. Och han är så otroligt omtänksam. Ändå går vi här hemma tillsammans 24 timmar om dygnet och det funkar så bra. Nu har vi även hittat en balans där vi inte är så mycket uppi varandra hela dagarna. Vi har ordnat varsin arbetsplats där vi inte kryper på varandra hela tiden.
Skicka en kommentar