Förvirrad

Ibland blir jag så himla arg över min egen förvirring. Idag skulle jag tvätta håret. Jag gör inte det varje dag för det är långt, mycket långt, typ ner till midjan. När jag sedan står och ska borsta ut det vilket är ett litet h-vete i vanliga fall så upptäcker jag att jag inte haft i nåt balsam. Grrrrrr....Vi har bara dusch så det är inte att bara slänga skallen över badkarskanten och göra om det. Jag hade dessutom hunnit smörja in mig och klätt på mig så jag struntade i att göra om hela proceduren. Men gissa om det var ett slit och riv innan jag fick ur alla tovor. Då önskade jag att jag varit så kortklippt, som jag är på det offentliga fotot på bloggsidan.

Varför har jag då långt hår nu när jag är äldre. Ja det vete sjutton. När jag var ung, sisådär i arton-tjugoårs åldern, då hade jag långt hår, till och med längre än nu. Så fick jag så småningom barn och när jag ammade dem så hängde mitt hår ner i deras ansikten. Då klippte jag mig. Först blev det nåt pageliknande och ju äldre jag blev desto kortare blev håret. När jag skilde mig för tio år sedan så snaggade jag mig. Även snaggen blev kortare och kortare så till slut hade jag det bara stubbat och trivdes jättebra med det. Sambon brukade sköta klippningen åt mig med klippmaskinen. Han snaggade även sig själv.
Men så kom det en period när jag inte mådde så bra och då brydde jag mig inte om att klippa mig och helt plötsligt var håret långt. Och jag trivdes jättebra med det. Numera är även sambon både långhåríg och långskäggig. Så vi ser nog ut som ett åldrat tomtepar. Små runda, tjocka med långt hår och långt skägg. Det är bara de röda kläderna som saknas.