Efter förra inlägget så kände vi båda att nu pallar vi inte mer. Sambon inväntade tant doktorns samtal och sedan kröp vi bägge ner i sängen. Sambon somnade direkt, men jag läste nog i en timme. Det var skönt att tillbringa en stund med Kajsa Ingemarssons "Bara vanligt vatten". Rekommenderar den verkligen. En feel-good-roman på högsta nivå. Det behövs nu för att fly vardagen för en stund.
Jag slumrade i alla fall i två timmar trots borrande i hus och slammer av grävmaskin utanför hus. Nu känns det något bättre. Bomullen i huvudet har släppt och kroppen protesterar inte fullt så mycket.
I förra veckan begärde sambon in samtliga handlingar i Alis ärende från Migrationsverket. De kom idag så nu sitter han och går igenom allt, för att hitta något att ta på, så att säga.
Nu känner jag för att sätta mig vid symaskinen och frihandsquilta på Spadernecessären. Det blir så snyggt och är så roligt att göra. Tack och lov att jag i alla fall kan njuta av den känslan.
Från mörkaste Småland
19 timmar sedan


