Efter förra inlägget så kände vi båda att nu pallar vi inte mer. Sambon inväntade tant doktorns samtal och sedan kröp vi bägge ner i sängen. Sambon somnade direkt, men jag läste nog i en timme. Det var skönt att tillbringa en stund med Kajsa Ingemarssons "Bara vanligt vatten". Rekommenderar den verkligen. En feel-good-roman på högsta nivå. Det behövs nu för att fly vardagen för en stund.
Jag slumrade i alla fall i två timmar trots borrande i hus och slammer av grävmaskin utanför hus. Nu känns det något bättre. Bomullen i huvudet har släppt och kroppen protesterar inte fullt så mycket.
I förra veckan begärde sambon in samtliga handlingar i Alis ärende från Migrationsverket. De kom idag så nu sitter han och går igenom allt, för att hitta något att ta på, så att säga.
Nu känner jag för att sätta mig vid symaskinen och frihandsquilta på Spadernecessären. Det blir så snyggt och är så roligt att göra. Tack och lov att jag i alla fall kan njuta av den känslan.
Rosa kontrast till grå betong
7 timmar sedan
5 kommentarer:
Kram på dej!
Solveig: Tack och kram tillbaka.
Många långa kramar till dig och de dina.
Jag tänker såå mycket på er och hoppas ni inte stupar. Var rädd om samtidigt, om det går.
Man blir så ilsk över hur Ali behandlas att man blir rädd. Vilken jä.la värld!
Kram Viola
Tack alla. Jag är så genomtrött att det känns som om jag aldrig blir pigg igen.
Skicka en kommentar