söndag 1 november 2015

Fotoutmaning 5/5


Nu kommer det sista kortet 5/5 i fotoutmaningen. Det är taget i mitten av juli 1999. Jag ska fylla 50 en dag senare. Jag hade verkligen åldersnoja vid det tillfället. Egentligen var det kanske mer noja över just företeelsen att fylla jämnt. Jag hade skilt mig några år tidigare och livet var vid det här tillfälligt rätt så pestigt, om man så säger. I det umgänget jag hade i mitt gifta liv så åkte man utomlands med sin man och firade sin 50-års dag. Eller så hyrde man en festlokal och firade med pompa och ståt med släkt och vänner. Jag kunde inte göra varken det ena eller det andra.
Då ryckte finaste vännen Nilla ut och räddade mig. Hon hyrde en stuga på Runmarö i Stockholms skärgård. Där var vi i fyra dagar. Vädret var helt underbart och vi hade några härliga dagar. Fotot är taget sista dagen vi var där, i en rosenträdgård som låg i anslutning till stugan vi hyrt. Vi firade som sej bör med champagne och jordgubbar.
Dagen efter när jag är hemma så kommer pappa och Eivor och firar mig och vi fikar tillsammans. Henrik och Anna-Karin kunde inte komma ner på grund av jobb. Det var väl också en del i min sorg. Medan vi sitter där och fikar så ringer Henrik. Han säger att han vill bli hämtad vid Scantic, där Sundsvallsbussen stannar. Han hade åkt ner för att överraska mig. Pappa/morfar åkte och hämtade upp Henkan. Så lycklig han gjorde mig då. På kvällen bjöd han sin gamla mamma på middag på kvarterskrogen och födelsedagen blev helt plötsligt väldigt bra. Smiley smile

3 kommentarer:

♥ Hannele på Hisingen sa...

härlig nostalgi

Klimakteriehäxan sa...

Ja du det där med åldersnoja, det är en mystisk företeelse. Du var ju en skitsnygg 50-åring som bara borde ha kunnat njuta!

Polargrevinnan sa...

Trevligt att få se och läsa om "för i tiden"
Det är en trevlig utmaning.
Ser att du inte skriver så ofta på bloggen. Saknar dig och dina inlägg.
Själv skriver jag inte så ofta. Däremot läser jag hos många följare.
Tyvärr blir inte kommentarerna så många. Jag vet ju själv att man blir glad
åt ett livstecken.
Ha det bra.
Kram Viola