Även jag står väldigt nära Gun, eller Guntan som vi kallar henne. Det var Guntan som ställde till att mamma och pappa träffades. Mamma och Gun var nämligen väninnor. Hur det gick sedan är ju lätt att räkna ut.
Så Guntan och hennes Lasse har alltid funnits i mitt liv. I många år bodde vi även grannar. Jag var hemskt mycket hemma hos dem. När mamma hade fullt upp med mina småsyskon, då rymde jag till Guntan. Där blev jag ompysslad och sedd. Då hade de inga egna barn. Så man kan väl säga att jag gick som barn i huset hos dem.
Gun och jag sydde mycket dockkläder. Hon hade en kista i köket som var full med spännande tyglappar. Där fick jag härja fritt. Både hon och mamma är de som lärt mig sy.
Så fortfarande när jag träffar Guntan och Lasse känns det väldigt speciellt i mitt bröst. De står för så mycket omtanke och kärlek från den ljusa sidan av min barndom.
Lasse var lite av en playboy på sin tid. Han körde bland annat motorcykel. Här pratar vi slutet på 40-talet. Så det var väl inte helt vanligt. Han älskade även snabba bilar och hade minst en Porsche, som jag kan minnas. Han såg sig nog själv som en "glidare".
Idag berättade pappa att Gun är ganska dålig. Hon är mycket yr och ramlar ofta. Hon måste till och med ha rullator inomhus för att inte ramla. Det gör ont i mig. Men det gjorde mig också väldigt varm i kroppen när pappa berättade att den gamla playboyen Lasse, idag 87 år, pysslar om sin Guntan, 84 år. Han lagar mat och ser till att hon har det så bra som möjligt. Lasse som aldrig någonsin skulle hjälpt till med något hemma, när han var yngre. Männen gjorde inte det på den tiden.
Jag fyller 64 år i sommar. De har alltid funnits i mitt liv, så de måste varit tillsammans minst 64 år. Och är fortfarande så goa med varandra. Det kallar jag kärlek. Och för dem vill jag nu tillägna den vackraste kärleksvisa jag vet.
9 kommentarer:
Hi! This post could not bе wrіtten any better!
Reading this post rеminds me of my gоod old roοm
mate! He alwаys kept chatting about this. I will forwaгd thiѕ post to him.
Fаiгly certаin he will have a good
rеaԁ. Thank yоu for sharing!
Look at my ѕitе :: sfgate.com
Underbart :)
Vad härligt de är med dessa kärleksfulla barndomsminnen. Även jag har ju liknande minnen, men de som stod mig närmast är sen länga borta från jordelivet.
Vad underbart att du fortfarande har dessa älskade personer kvar i ditt liv. Lika härligt är det att få höra att det faktiskt finns livslång kärlek.♥
Ha en fortsatt fin påskhelg.
Kram, kram...
Hannele: Visst är det.
AprilSus: Man får vara tacksam så länge man har de kvar. Snart är man själv den äldsta generationen.
Thiѕ pieсe of writing іs gеnuіnely a gooԁ one it assists
new net viewеrs, who are wishing іn favor of blogging.
Chеck out my рage :: myantiquesonline.com
Härligt! Skönt att man kan ta hand om varandra när man blir äldre. Trots att Esset är äldst kan det nog bli han som får ta hand om mig. Men inte ännu! Skönt att läsa om dina VC-besked. Keep on walking. KRAM!
Vilken fin livshistoria! Jag var ett ganska osett barn när jag växte upp och jag önskar så att det funnits någon vuxen som fanns där då. Jag hade ju min bästis mamma iofs, men allra bäst hade det nog varit med någon som jag kunde få komma till när det behövdes. Jag förstår att det känns i hjärtat nu när de börjar tackla av, men vad härligt att läsa om den omsorg och kärlek som finns mellan dem.
Som du vet har jag ju blivit sjuk och sambons och mitt förhållande har ändrats drastiskt. Från att vara en självständig indvid med egna intressen så är jag nu mest hemma. Istället för att komma ut och jobba med det jag utbildat mig länge för att bli är det nu försäkringskassan som "betalar" mig. Vissa dagar är jag riktigt dålig och då får han "sköta" mig.
Ibland får han hjälpa mig med att komma till toaletten, eller att duscha. Skjutsa mig i rullstolen eller följa med till sjukhuset. Sådant man inte ens tänker på kan hända när man är nykär och allt är tiptop. Så när jag hörde Chris Medinas "What are words" gick den rakt in i hjärtat. För precis så är det, vad har man för kärlek om man inte finns där när livet är som sämst? Men visst är det jättetufft när det inte alls blir som man tänkt...
Varm kram från ett vårigt västkusten!
Spader: Jag är helt övertygad om att Esset och du alltid kommer att finnas för varandra på ett eller annat sätt. Och jag längtar till juni för att få vara med när ni förenas ordentligt. Det kommer nog att bli ett lass näsdukar som går åt då.
Ja, VC beskeden känns rätt lugna nu. Jag tänker också på din mamma och hur hon har det.
Selma: Tänk så snabbt livet kan förändras. Det känns så gott att läsa att din sambo klarar av den rollen han påtvingats. Det är äkta kärlek.
Jag förstår ju också hur jobbigt det måste vara för dig att bli så helt beroende av honom och av andras hjälp.
Själv hade jag jättesvårt att be om hjälp från början när fibron satte käppar i hjulen för mig. Och så hemskt det var att bli förtidspensionär när man har så mycket kvar att ge. Att känna att man inte längre är behövd i arbetslivet.
Ja, det är en ordentlig resa ni gjort, du och din sambo.
64 år tillsammans är mycket. Härligt med sånna långa, lyckliga äktenskap. Min farmor och farfar hade också ett jättelångt lyckligt äktenskap (orkar inte räkna efter hur många år) och de är mina idoler på många sätt. Numera lever ingen av dem längre, men jag tänker fortfarande ofta på dom.
Dessutom ääälskar jag också den kärlekslåten. Jag sätter på den då och då för att pigga upp och för att njuta.
Skicka en kommentar