Just nu känns det som att det varit någonting ända sedan midsommar. Vi har haft besök i olika omgångar, vi har varit och besökt folk, det har kommit en liten Nelson som dessutom skrämde oss rejält med att bli väldigt sjuk. Det har varit andra sjukdomar som slutat i dödsfall och nu senast amerikafrämmande, med en snabbt inplanerad lunch och snabbesök hos Madde och Ali.
Jag har haft rejäl hjärtklappning ända sedan vi kom från Sundsvall. Det är ett tecken på inre stress som inte känns bra. Här kommer min stresskänslighet in. Jag tror att andra har svårt att förstå den, om man inte själv varit där.
Igårkväll ville jag bara skrika rätt ut. Det kändes som att nu orkar jag inget mer om jag inte får en lugn och skön vardag, helst vid symaskinen som är det mest avkopplande jag kan hålla på med. Så inatt valde jag att sitta uppe ensam sedan sambon lagt sig. Jag satt länge vid datorn och bara kollade runt. Ikeas hemsida var skön och avkopplande med alla sina färger och textilier. Sedan läste jag i allt för många timmar. Jag kunde inte sy eftersom symaskinen står i sovrummet. Så det blev alldeles för lite sömn vilket kroppen känner av nu. Jag var ju också tvungen att kliva upp och laga mat och städa av det värsta innan Rosanna kom. Men jag behövde den egentiden, så mentalt känns det något bättre.
Nu ska vi bara klara av en begravning på onsdag. Sedan hoppas jag verkligen att det får bli vardag igen.
Nu behöver vi ljus!
2 dagar sedan
4 kommentarer:
Skönt att du fick din egentid, men glöm inte sömnen. Visst är det svårt periodvis att få lagom mycket aktiviteter och stimuli.
Jag försöker få det till en lagom period nu efter att ha haft för mycket ett tag. Jag jobbar också med att få tillräckligt med sömn. Det är så svårt att gå och lägga sig i tid, men det blir i alla fall bättre när jag verkligen tänker på det.
Hoppas att du väldigt snart får din egen tid framför symaskinen!
Camilla: Inatt fick jag tio timmars sömn och idag blev det en massa timmar vid symaskinen. Resultatet kommer på bloggen imorgon.
Man kan ju undra varför jag sitter här straxt innan midnatt,ensam vid datorn ;-)
Det är svårt att förklara sig när ens inre gör uppror,Även om man pratarom det så vill i bland omgivningen att "bara denna gång" kan du väl...
Jag vårdar mig med att sitta här ensam i det tysta.Underbart! Kram Ewa
Ewa: Tyvärr så är det så att många inte förstår när ens inre gör uppror. Inte ens de närstående, alla gånger. Kram
Skicka en kommentar