Inte medvetet. Det handlar mer om att jag var som vanligt mycket virrig, kanske till och med virrigare än vanligt. Jag hade inte tvättstuga i tisdags, som jag skrev. Vi var faktiskt lediga i tisdags. Sambon tillbringade den dagen med att slappna av vid datorn. Jag slappnade av vid symaskinen.
Tvättstuga var det ju dagen innan sonen kom, fast då på en måndag för att få det att funka. Nästa tvättid är på tisdag. Varannan vecka som vanligt.
Jag mådde långt ifrån bra igårkväll. Jag mådde fysiskt illa, men fick inte kräkas. Jag blir ofta illamående när jag blir för stressad och övertrött. Kroppen värkte och jag hade svårt att somna. Till slut petade jag i mig en hel sömntablett för att få somna.
Idag känner jag mig som en urvriden disktrasa. Värken rasar i hela kroppen, ryggen, benen, armarna. Det känns som att skelettet inte orkar hålla kroppen uppe. Men jag har för ont för att lägga mig.
Vi får väl se vad denna dagen har i sitt sköte.
Nu behöver vi ljus!
1 dag sedan
7 kommentarer:
Åh, vad jag känner igen det här!! Allt man vill men inte orkar...alla skuldkänslor man får och därför säger ja, fast man vet att ett nej vore rätt...att folk inte fattar/bryr sig/tänker på att man faktiskt inte är frisk och inte orkar allt man vill göra.
Samtidigt blir jag så arg över att jag inte alltid först tänker på min hälsa utan på andras välmående...men jag tränar på det varje dag...
Och ändå har jag inte sån värk som du har.
Jag börjar acceptera att det är något jag får leva med och måste hitta olika sätt att förhålla mig till det.
Cicki, det kan bara vi själva göra, men det är svårt att säga "nej" till sina barn. Å andra sidan vill jag inte bli tagen för given...
Ta hand om dig och bamsekramar till dig...
Ruta Ett: Tack för dina ord. Det är skönt att någon förstår. Jag har alltid varit en som ständigt ställt upp för andra. Det funkade så länge jag var frisk. Men förmodligen var det en del i varför jag blev utbränd och fick fibron. Jag tränar också på att säga nej, men ibland går det inte av olika anledningar. Jag vill ju vara en bra bonusmamma/bonusmormor. Men när kroppen och knoppen säger ifrån så är det bara så. Har sovit middag i flera timmar nu. Det gjorde jag även igår efter att vi lämnat Melina. Jag orkar helt enkelt inte hålla mig på benen.
Först ett stort grattis till lille Nelson.
Sen ett försynt påpekande från "lillasyrran" - det är viktigt att du kan säga ifrån. Bra gjort med Melina dag två - det är faktiskt inte ett orimligt krav att Ali tar hand om sin dotter!
Sköt om dig och vila ordentligt, tempot är lite hetsigt hos dig nu!
Kram
Mångmamma: Tack, Lillis. Nu var jag ju inte så tuff att jag sa ifrån. Jag började bara grina av trötthet. Det var mitt svar på det hela.
När vår dotter föddes så hade vi inga släktingar i närheten. Alla fanns ca 50 mil bort. Det var bara att lösa på något sätt. En grannfru passade sonen medan maken körde mig till BB. Nu gick allt så fort att han hann vara med på förlossningen. Sedan fick han ta hand om sonen medan jag låg på BB. Vi var kvar i en vecka eftersom dottern är 4 veckor för tidig. de behövde ha koll på henne. Under den tiden fick vi bara vinka åt varandra genom en fönsterruta på grund av infektionsrisken. Det funkade det också.
Hejsan!
Håller fullständigt med det "mångmamma" skriver.
Jag tror du behöver åka bort på semester ett par dagar. Gör bara det DU själv VILL o ORKAR.
Kram
KB
KB: Tänk om jag skulle dyka upp hos dig....:-) Hur gick det idag?
Ja tänk!
Nja, sådär, danskarna som var där handlade. Men det ösregnade hela eftermiddagen så det kom inte så mycket folk. Jag träffade en gammal skolkamrat, hon gick ett par klasser över mig. Det var jätteroligt, vi hade mycket att prata om.
Ha det bra och ta dagen som den kommer, med det menar jag: Ta det lugnt!
KB
Skicka en kommentar