Det är något konstigt med mig och glasögonbågar. Jag kan prova hur mycket bågar som helst när jag varit med dottern eller andra för att kolla på glasögon. Men när jag själv ska ha, så tar jag nästan första bästa par. Så gjorde jag även den här gången. Och jag känner mig som en uggla.
Jag har alltså hämtat ut de nya glasögonen idag. Det är nog de största bågar jag någonsin ägt. Till saken hör väl att någon gång för snart hundra år sedan köpte jag ett par bågar från Vouge och dem har jag älskat. (jag har inte alltid varit en fattiglapp) De är ledade åt bägge hållen så de sitter så bra och jag har verkligen trivts med dem. En gång bytte jag till och med glas i dem för att jag trivdes så bra att ha dem. Som tur är börjar de bli moderna igen så jag kommer att fortsätta ha dem som vanliga progressiva.
Det har varit en händelserik dag för förutom glasögonen så har jag varit på underredsbehandling. De gjorde en biopsi så jag var tvungen att bli sydd. Gissa hur skönt det är när bedövningen släpper på ett sånt ställe. För att inte tala om hur ljuvligt (not) det är att gå på toaletten.
Dessutom har vi varit på Willys. Det var så skönt att slippa ha en räknedosa i huvudet när man handlade. Ändå blev det inte dyrare än vanligt. Men vi kände oss fria att göra andra val om vi ville. Den friheten är värd hur mycket som helst.
Dagens ord 153
24 minuter sedan
3 kommentarer:
Ja, inte är det väl det roligaste att bli antastad i de regionerna, men det går ju över.
Det där med glasögon är ju inte det lättaste. Jag vet inte om jag ännu hittat rätt. Hörde i morse på morgon TV att man skulle kunna träna upp sin syn. Kanske något för mig. Optikern som satt med var skeptisk. Inte förvånande, han såg väl kosingen rulla.
Håller med dig att det är svårt att hitta glasögon-bågar som man klär i och framför allt att man trivs med de nya glasögonen.
Att slippa räkna varenda krona när man handlar måste kännas fint. Jag vet hur det känns att inte ha pengar.
Jag var så kallad hemmafru under en period och blev tilldelad hushållspengar som var snålt till-tagna. Jag stod i affären och räknade för mig själv om jag kunde köpa ett äpple även till mig eller
om toapappret räckte tills barnbidraget kom. Ja, det var ingen rolig tid.
Ja, drömmar har väl de flesta haft - mer eller mindre realistiska.
Skolad eller självlärd har ingen betydelse. Huvudsaken att man någorlunda får hålla på med vad man drömmer om. Nu blev det inte inredningsarkitekt för din del. Lite fel - du inreder med alla fina alster du syr. Så tycker jag du ska tänka.
Ha det bra.
Kram Viola
Ingabritt: Lite tror jag ändå att det ligger i att man kan träna upp sin syn, eller rättare sagt träna så den inte blir sämre i alla fall.
Jag har fått en hudsjuk dom där nere. Har aldrig hört talas om det förr. Det är tydligen inte speciellt vanligt men kan tydligen förekomma i alla åldrar.
Viola: Jag var ju hemma med mina tills den yngsta började i lekis, så jag är väl rätt van att vända på kronor och ören. Det har hjälp mig nu.
Jag ska inte klaga över mitt liv för jag har jobbat med mycket roliga saker i olika omgångar av livet. Har inget minne av att jag någonsin vantrivts på något jobb.
Skicka en kommentar