Jag vet inte varför men jag är fortfarande oerhört trött. Idag har jag en envis huvudvärk som inte vill ge sig. Förra torsdagen klarade jag inte av att gå på vattengympan eftersom jag var så trött. Jag vill verkligen gå idag, men jag tror inte jag fixar det. Jag måste bestämma mig NU.
Jag fortsätter i alla fall att damma och rensa i bokhyllan. Det går inte fort framåt men det händer i alla fall lite varje dag. Sypausen är välbehövd, känner jag.
Jag hoppas den här tröttheten släpper snart, för så här vill jag inte ha det.
Antingen – eller
2 timmar sedan
6 kommentarer:
Hoppas att du har gått på vattengympan NU!
Moster: Nej, jag gjorde ju inte det. Jag har sovit drygt en timme istället....:-)
Ta det lugnt. Tröttheten är nog reaktionen på åratals beredskap och stridsvilja i FK-kampen. Ibland är det inte helt fel att bara gå omkring och hasa och låta kroppen och psyket vila i total tomhet.
Nu MÅSTE du inte längre vara stark och beredd och då lägger alla försvarssystem av.
Det är en läkeprocess .. för man tar rätt mycket stryk när man slåss mot jättar, eller hur?
Anybody: Jag tror du har rätt. Jag har varit med om det tidigare i kampen för sonen. När hans epilepsiutredning och en massa annat var klart och färdigråddat så kollapsade jag totalt och min fibro bröt ut. Så fenomenet är inte nytt. Jag fortsätter att hasa på och unnar mig att vara lat......:-)
Låt tröttheten ha sin tid..det är då inget konstigt med en sån här reaktion..så mycket oro och stress ni genomlevde i så många år..kram
Engelsson: Är det något man lärt sig genom alla dessa år så är det att lyssna på kroppens signaler. Det är ju tur att man blir lite klokare med åren. Hade bestämt mig för att baka idag men det projektet får vänta tills på söndag. Hoppas det känns bättre då. Kram
Skicka en kommentar