Prenumerationsmiss

Runt nyår satt jag och surfade runt för att hitta en idé om hur jag ville sy min klänning, som jag skulle ha på dotterns bröllop. Jag hittade ett exemplar Burda fashion plus på Tradera. Det lyckades jag buda hem och där fanns mönstret som jag sydde klänningen efter.

Eftersom Burda varit min favorittidning i många, många år så funderade jag på hur mycket det skulle kosta att prenumerera på den. Som alla specialtidningar är den dyr att köpa i handeln så det har bara blivit någon exemplar köpt då och då. Det har känts som en lyxkonsumtion vid de tillfällena.

Jag hittade i alla fall en länk om just prenumeration. Där stod det att det skulle bara kosta 145:- för fyra nummer. Det bestämde jag mig för att jag hade råd med. När jag klickade på Burda på svenska så länkades jag till ett danskt företag. Jag tänkte då att det var kanske distributörer för Norden. Så jag skrev i alla mina uppgifter och skickade iväg. Jag fick ett bekräftelsemail där det stod att första numret skulle komma i mars. Även prenumerationspriset stämde.

Så långt var allt bra.

I onsdags, alltså dagen innan vi for till Sundsvall, så fick jag första tidningen. Det var bara det att på det bifogade inbetalningskortet stod det att jag skulle betala 336:-. Dessutom skulle räkningen vara betald tills i fredags. Förutom det mankemanget så var tidningen på danska. Fast det kändes som ett mindre problem.

Jag orkade inte ta itu med detta innan vi for, så jag sparade det tills igår. De hade ingen mailadress, vilket hade förenklat en del. Nu var det bara telefonkontakt som gällde. Jag förstår i och för sig danska ganska bra om man talar sakta. Jag var ändå nervös för språkförbistring när jag ringde upp. Först kom jag inte fram. Jag började fundera över om jag råkat ut för något ruffelochbåg-företag, som gjorde sig omöjlig att nå på telefon.

Jag ringde min väninna, som har danska rötter, och undrade om hon kunde hjälpa mig. Hon hade tyvärr inte tid utan det var först på onsdagen hon kunde ställa upp. Eftersom betalningstiden gått ut ville jag få det ur världen så fort som möjligt.

Då kom jag på att jag skrivit fel telefonnummer. Jag hade glömt en nolla i landsnumret. Sagt och gjort så knappade jag in det korrekta numret och kom fram. Det var en jätterar tjej som svarade. Hon pratade dessutom skandinaviska så det blev inget problem med språket.

Hon bekräftade att min prenumeration skulle kosta 145:-. Vi talades vid ett tag och hon skulle ordna allt. De är distributörer för Norden, så där gissade jag rätt. Hon skulle dessutom se till att jag fick de kommande tidningarna på svenska. Vi kom också på att jag fått fel inbetalningskort. Jag skulle ha ett inbetalningskort med IBAN-nummer för utlandsbetalning. Jag skulle betala 37:- för det här numret och sedan få ett nytt inbetalningskort med de kommande numret. Hon skulle maila alla uppgifter till mig.

Ett antal mailväxlingar senare så visade det sig att jag skulle betala 84:- för tidningen jag fått. Det var på grund av växlingskurs och utlandsporto. De har begått ett fel. Jag beställde svenska tidningar för ett uppgjort pris. De borde efterskänka detta nummer till mig och jag betalar enbart för den nya prenumerationen. Men ibland orkar man inte bråka mer. Jag åker på pumpen för 84:-. Jag får väl ta den smällen. Men jag kommer bli ännu mer försiktig i framtiden när jag handlar på nätet. Burda får nog fortsätta att vara en lyxtidning som jag kostar på mig vid speciella tillfällen, efter att denna prenumeration utgått.