Ibland kommer det bara över mig att jag känner en sådan enorm trygghet tillsammans med sambon. Det finns ett lugn och en förtrolighet mellan oss som jag aldrig upplevde med mina barns far. Ändå levde jag med honom i tjugofem år!
Visst har sambons och mitt liv varit turbulent på många vis. När vi träffades hade jag tjocka murar resta runt mig. Det var mitt försvarsverk. Jag vågade inte släppa in någon. Sakta men säkert lyckades sambon riva dessa murar, trots att jag försökte fly vid flera tillfällen. Jag vågade så småningom lita på honom.
Efter tolv år med sambon vågar jag visa honom alla mina svagheter och tillkortakommanden. Idag känner jag som sagt var bara trygghet, ett inre lugn och en stor förtrolighet. Det är väl det som kallas äkta kärlek!
Färgglatt under fötterna
2 timmar sedan
9 kommentarer:
Grattis!
Det gör gott att läsa om er.
Det är härligt att läsa så positiva postningar!
Häftigt! Jag bytte också efter 25 år. Till kärleken jag hade vid 17-18. Back to basic, så att säga. Nu har vi varit tillsammans i 5 år nästan! Det blir bättre dag för dag!
Mångmamma: Ni verkar ju också ha det trevligt, du och Far är rar....:-)
Bloggblad: Positivet är alltid bäst.
Charlotte: Härligt. Det var ju tur att jag inte träffade sambon när jag var 17 för då var han bara 6 år.....:-) Då hade åldersskillnaden märkts. Nu tänker vi aldrig på den.
Härligt! Ibland komer det en våg av lyckorus. Man vet inte varför den kommer just då, men det är väl bara att allt känns bra just den dagen. Skönt att få leva i ett lugn med sambon. Är det lugnt hemma så orkar man med så många fler oroligheter utanför hemmet.
Camilla: Precis så är det.
Eftersom du blev så inspirerad av Fagerts hemsida så kan jag ju inte undanhålla dig den här guldklimpen ..
http://risingfeenix.com/home
.. här sitter jag och svär över mina begränsningar när det gäller att shoppa på nätet i annan valuta och när det handlar om mer avancerad klädsömnad.
Men det FINNS mönster till ALLT!!
Mysig känsla!
Cina: Mmmmmm....:-)
Skicka en kommentar