I sista minuten

Apropå att vara nervös inför en resa så har jag några riktigt hårresande "sistaminuten"-minnen.

Det första var en gång medan jag bodde kvar i Sundsvall. Vi hade varit på konferens i Sollentuna och skulle flyga hem. Det var jättelånga köer vid incheckningen på Arlanda. Men eftersom vi var ett gäng som skulle iväg åt olika håll i landet så besvärade det oss inte speciellt mycket. Vi stod och pratade i lugn och ro och flyttade oss framåt eftersom kön minskade.

Vi var två stycken som skulle till Sundsvall. När vi kommer fram till incheckningen så säger tjejen att gaten till vårt plan är stängt. Vi blir uppmanade att ta vårt bagage med oss och springa. Bagaget skulle vi slänga ner i luckan vid planet. Hon lovar att ringa och säga till att vi är på gång. När vi kommer fram till planet så är det två personer som just kliver av. De ger oss onda ögat. Då förstår vi att det var två "sista minutare" som skulle fått våra platser, om vi inte infunnit oss själva i sista minuten. Trots onda ögon var vi ändå glada att hinna med.

Den andra gånger hade jag jobbat på ett ungdomsläger uppe i Ramsele. När lägret var slut skulle jag flyga ner till Stockholm för att dra iväg till ett annat jobb. Jag skulle flyga från Kramfors i ett sånt där litet "uppochskutta"-plan. Det är ca femton mil mellan Ramsele och Kramfors. Tror jag i alla fall. Killarna som skulle köra mig hade koll på restiden. Påstod de!

När vi närmar oss Kramfors så inser vi att tiden börjar bli knapp. När vi ser flygplatsen så ser vi ett plan som står där. Det är nu bara några minuter kvar innan det ska lyfta. När vi kommer fram rusar jag in medan killarna kommer efter med mitt bagage.

Kvinnan som står vid gaten vägrar att checka in mig. Planet ska strax lyfta. Jag käftar emot att planet står ju där ute så jag borde kunna få komma ombord. Hon vägrar igen. Efter ett antal hårda ord så säger hon att hon ska ringa ut till planet för att höra om det är OK att jag kommer ombord. Jag får min tillåtelse och kan rusa ut på startbanan med bagaget i högsta hugg. En flygvärdinna tar emot vid trappen. Jag ber om ursäkt för att jag är sen. Då säger hon med ett stort leende att det gör ingenting. Det var ju flera minuter kvar innan de skulle lyfta.

Även denna gång var jag tacksam för att få komma med. Under en tid i livet reste jag mycket kors och tvärs i landet, så det har varit ett antal incidenter. Men dessa två är nog ändå de värsta. Tack och lov har jag hittills aldrig missat ett tåg eller ett plan. Förhoppningsvis gör jag inte det imorgon heller.