Politik eller inte

Det har väl inte undgått någon att det pratas mycket politik just nu. Vem som har sagt vad, och när han eller hon har sagt det? Så låter det hela tiden på nyheterna och den ena sensationen efter den andra skriks ut på kvällsblaskornas löpsedlar.

Jag brukar inte skriva så mycket om politik här på bloggen. Det ska möjligtvis ha varit någon gång när det rör handikapp-eller skolfrågor. Då har jag svårt att tiga stilla. Men att jag inte berör så mycket politik här i bloggen, innebär inte att jag inte är politiskt intresserad. För det är jag. Jag kan till och med säga att jag är mycket intresserad av politik. Det kanske följer i spåren efter mina år i handikapprörelsen. För där handlar det mycket om politiska frågor.

För mig handlar hela livet om politik. Vi berörs av det dagligen. Så den som säger att han eller hon inte är intresserad av politik, att det inte rör honom eller henne, vet jag inte hur den personen tänker. Den personen som tycker, så måste leva i någon egen liten glasbubbla och vara totalt omedveten om vad som påverkar våra liv.

Rent ideologiskt så brukar jag säga att jag är övertygad om att det är jag som rår över mitt eget liv. Jag styr upp och ser till att vissa saker händer för att på det viset påverka mitt eget liv. Men vissa saker kan jag ju inte styra över. Inte helt och hållet, i alla fall. Det är här den politiska påverkan kommer in.

För mig är politik någon som påverkar oss alla, här och nu, mitt i livet. Det är politik hur våra matpriser ser ut, hur mycket det kostar att anlita vården, hur vi blir omhändertagna i vården. Det är politik om hur våra löner och pensioner ser ut, om hur våra barn har det i skolan, hur vår miljö ser ut. Allt påverkas mer eller mindre av den politik som förs i landet. Vissa saker påverkas även av vilken politik som förs i andra länder ute i världen.

Jag har inte mycket till övers för så kallade "soffliggare". Den som väljer att inte rösta, har inte heller sedan rätt att beklaga sig över hur det blev. Den rätten har man gett upp i och med att man väljer bort sin rösträtt. Det är en rättighet vi har och som vi ska utnyttja. Om man inte hittar något bra alternativ att rösta på, så anser jag att man ska hellre rösta blankt än inte alls. Då har man i alla fall på det viset, visat att man är missnöjd.

Det som skrämmer mig nu är, att ledaren för det som tidigare var landet största parti står och ljuger oss väljare rätt upp i ansiktet. Inte bara en gång, utan om och om igen. Det är respektlöst. Vi väljare är inga dumhuvuden. Vill man ha vår röst ska man också förtjäna den.

Så tycker jag i alla fall.