Apropå ordet Utvecklingsbar så märker jag ofta hur jag fortfarande utvecklas med min sömnad. Även om jag sytt i stort sett hela mitt liv så är ju det här med väskor och andra prylar ett relativt nytt kapitel i min sömnadskunskap. Förr var det ju mest mina och barnens kläder jag sydde. Jag har visserligen sytt lite till fd maken och även till sambon. Men väskor och liknande hade jag aldrig sytt förrän jag började med det här för ca fyra år sedan.
Jag brukar inte ta emot beställning på klädsömnad. Helt enkelt för att det är krångligt med provning och en oro att det inte ska bli som beställaren tänkt sig. Men före jul tog jag på mig en beställning av en klänning/morgonrock. Det var en tjej som beställde det till sin mormor. Jag tog på mig det för att jag skulle få en gammal favoritklänning att använda som mönster. Nu är den färdig och jag blir själv så grymt imponerad över hur bra den blev. Perfekt sydd rakt igenom, varenda detalj. Då blir jag så stolt över mig själv. Jag blir så glad när jag kan känna det så över något jag gjort.
Så även vid min ålder är man utvecklingsbar. Det sker varje dag på ett eller annat vis.
Om någon undrar så har jag skakat av mig Jante för länge sedan.......:-)
Favorit sökes!
17 timmar sedan
8 kommentarer:
Tycker att det är härligt att höra att man fortsätter att utvecklas även när man lagt några år bakom sig. Helt rätt att vara stolt och nöjd över något man presterat bra.
De flesta av oss borde nog bli bättre på att klappa oss själv på axeln när man är nöjd med något man presterat.
Grattis till dig och en lyckat beställningsjobb. :)
Kramis!
Vad kul att du blev så nöjd och den där Jante ... honom har vi utrotat va?
:)
Just det! Anti-Jante!
Visst är det skönt att känna att man är nöjd med sig själv!!!! Det är en träningssak tror jag. Jag var på kurs en gång och vi skulle säga två saker vi var bra på. Men hur svårt hade inte folk att säga något överhuvudtaget som de var bra på??? Jag blev alldeles chockad av det.
Vad roligt med beställningsjobbet!
AprilSus: Det är bara att sätta igång och träna på att klappa dig själv på axeln.
Mångmamma: Nu är det bara Luther kvar. Han är nästan utrotad, men sticker upp sin fula nuna ibland. Som idag t ex när jag fick lite lätt ångest över att jag inte orkar städa ut julen före väninneträffen nästa onsdag. Men till slut intalade jag mig själv att jag var enbart löjlig. Gissa om Luther såg snopen ut....:-)
Charlotte: Vi kör med Jäntelagen istället. Den är helt tvärtemot Jantelagen.
Cina: Gissa om vi kört detta på våra ungdomsläger. Att de ska lära sig att säga något positivt om sig själva. Det är nog så även jag har lärt mig att jag gör en del saker väldigt bra.....:-)
:) :) :)
Man skall tro på sig själv!!!!!!! Jag tror på dig!!!!!!!!!!!! ;)
KRAM
Den här ska vi läsa och lära oss utantill från och med nu!!
http://www.tandsbynsif.se/Jantelagen.htm
Trebarnsmamman: Härligt. Jag tror på dig också. Det har du ju bevisat de senaste dagarna att du är bäst på en del saker.....:-)
Ruta Ett: Kanon. Den knycker jag och sätter in så vi kan läsa varje dag.
Skicka en kommentar