Lycka

Idag mötte vi Ali på Bromma. Först var vi och hämtade upp Madde och Melina hemma hos dem. Melina var lite trött och hängig bilen.

Jag tror hon var rätt förvirrad över vad som skulle ske. Hon visste att vi skulle hämta Ali, men det är inte lätt att förstå allt som händer när man är två och ett halvt år. Hon går ju dessutom på penicillin och det blir man inte speciellt mycket piggare av.

När hon äntligen fick se Ali komma in i vänthallen så sprang hon emot honom. Tittade lite försiktigt, tills han lyfte upp henne.

Nu har äntligen hennes pappa kommit hem. På hemvägen skrattade hon högt hela tiden. Det är lycka, att få vara med sin älskade pappa igen.