Det är många...

...som gett oss glada tillrop idag ang mitt förra inlägg om Försäkringskassan. Tack så väldigt mycket för det. Det är sådant som gör att man orkar hålla sig uppe.

Sambon har alltså varit utförsäkrad så långt tillbaka, att det var innan man uppfunnit ordet "utförsäkrad". Då kallade man det för "nollklassad". Det vill säga att även om alla läkare anser att man ska vara sjukskriven, så får man noll kronor i plånboken.

Det som påbörjats idag är att få in sambon i systemet igen. Vad som då kommer att hända vet vi inte. Det har varit så mycket regeländringar och byten av ord så jag är inte helt säker på att personalen själva vet vilket ord som är det rätta. Det märktes idag på den vänliga "receptionisten".

Det vi hoppas nu i ett första skede är att sambon får någon form av aktivitetsstöd. Eftersom han inte haft någon lönebaserad inkomst på så många år, så har man inget att grunda sjukpenningen på. Men oavsett vad det blir, så blir det ett tillskott i vår ansträngda ekonomi. Vi blir inte rika. Men vi får kanske lättare att hantera vardagen. Vardagen som ständigt följs av en rädsla för varenda extra utgift. Det kanske blir något bättre om sambon kommer in i systemet.

Förmodligen kommer det ta tid med allt. Jag läser ju flera bloggar där FK och AF bollar folk mellan sig, så vi är beredda på strid.

Vi får se hur det kommer att gå. Som en bloggvän kommenterade så kanske det är bra med handelsresande i försäkringsärenden. Kanske de är mer specialiserade för vissa ärenden.

Ett litet hopp har i alla fall tänts idag, även om vi inte vågar ta ut något i förskott.