Mammas knapplåda

Igårkväll satt jag och klickade hem lite knappar för en billig penning. Jag kom då på att intresset för knappar vaknade tidigt i mitt liv. Mamma hade en magisk knapplåda. I alla fall tyckte jag den var magisk. Ibland fick man låna den och leka med. Den var vinröd och stadig och det stod Philips på den. Pappas rakapparat hade funnits i den innan den blev knapplåda. Jag älskade att plocka bland alla dessa knappar. Rada upp dem och sortera i färger och modeller. Ibland satt det en liten tygbit kvar så man kunde se färgen på tyget. Det satte fantasin i rörelse.

Min egen knapplåda är nästan lika spännande. I den är knapparna sorterade och ligger i små plastpåsar med förslutningsfunktion. Knapparna har kommit till på många olika vis. Mest för att jag köpt dem av olika anledningar. Många är bortsprättade från avlagda plagg, en del har jag fått. Jag kan fortfarande känna samma magiska känsla när jag letar efter en alldeles speciell knapp. Många gånger är det just den där speciella knappen som är pricken över i:et. Den som ger karaktär åt plagget eller väskan.

Förr när jag sydde nästan alla min kläder så väntade jag alltid med att köpa knapparna tills plagget var klart. Först då gick det att se vilken knapp som hörde till just det plagget. Köpte jag någon gång kläder så bytte jag ofta knapparna och fick på det viset ett nytt personligare plagg. Knappen ska inte bara vara en praktiskt nyttopryl, den ska även vara ett smycke som förgyller det tristaste klädesplagg.