Midsommar då och nu

Idag har väninnan U och jag varit och hjälpt väninnan B att röja lite mer. B har fortfarande sviter efter sitt fall och har tunnat ur så hon är bara skinn och ben. Nu har hon i alla fall hemtjänst och får hjälp med näringsdrycker för att få upp vikten. Jag förslog att hon skulle få tjugo kilo av mig. Det ville hon gärna, men vi kom inte på hur vi skulle lösa det rent praktiskt.


Nu börjar midsommarkänslan infinna sig. Vi har varit på Willys och handlat. Unnade oss lite gott som både gravad lax och rökt makrill. Jag har även lagt in sill. Så imorgon kommer middagen att gå i fiskens tecken. Har vi tur kanske vi kan sitta på balkongen och äta. Annars ska vi inte göra något speciellt, utan ta helgen som den kommer.

Annat var det förr när barnen var små. Vi firade alltid midsommar hos mamma och hennes man i deras sommarstuga. Det var ett sommarstugeområde med mycket sammanhållning, så flera aktiviteterna skedde i grupp, så att säga. Det började ofta med lunch familjevis. Sedan samlades man på allmänningen för att maja (klä) midsommarstången. Efter det brukade en av stugägarna köra sin traktor med vagn, som de yngsta kunde få åka med i. Det hände även att de äldre barnen skyllde på att de skulle hjälpa de små, allt för att få en skjuts efter traktorn.

Efter att familjevis ätit middag så brukade en av ungkarlarna hålla dansstuga hos sig. Oftast stannade mamma och hennes man hemma och passade barnen så jag och syrran med respektive kunde gå ner och dansa en stund.

Jag sydde nästan alltid något nytt till barnen till midsommar. Sonen fick jag sätta på vad jag ville. Han tyckte han var fin i allt. Dottern var och är en envis rackare, som visste vad hon ville. Tidigt!  Undrar vad hon fått det ifrån? Jag har ju mitt kvar.....:-)

Jag minns särskilt en midsommar. Jag tror hon var tre år. Jag hade sytt en så söt klänning med rosenknoppar på. Till det hade jag sytt en solhatt. Jag hade fräschat upp hennes vita sandaler och köpt nya, vita knästrumpor. Klänningen var det inget problem att få på. Men så kom vi till strumporna. Hon skulle absolut inte ha några på sig utan ålade och hade sig. Till slut fick mormor hjälpa till. Då gick det bra. Men så kom vi till solhatten. Jag tryckte ner den och hon slet av den. Så höll vi på ett tag tills jag fick ge mig. Det blev midsommar även utan solhatt!