Planering

Idag har jag gjort något som jag inte gjort på flera år. Jag har målat naglarna! Det som var ett måste förr. Aldrig visa sig osminkad och med omålade naglar. Det har inte känts som någon viktig sak de senaste åren när man ändå mest är hemma och häckar. Plus att de gått av och skivat sig. Mina naglar som förr var stenhårda och kunde vara hur långa som helst. Sedan jag började äta Levaxin så verkar det som att naglarna blivit starkare. Inte för att jag fattar hur det hänger ihop. Det är mer ett konstaterande att det verkar ha ett samband. Eller att det helt enkelt bara är en lyckträff.

Jag är mest förvånad över att jag hade något nagellack som fortfarande funkar. Två flaskor åkte i soporna (återvinningen). Det är nog tio stycken kvar som fortfarande funkar så det kanske blir lackering fler gånger. Den här gången blev de guldigt terrakotta.

Jag gjorde även något annat idag som jag inte brukar göra. Jag skolkade ifrån vattengympan. Det kändes inget kul att gå ut i det är vädret. Plus att jag höll på att städa hela lägenheten, lite mer grundligt än vanligt. Det är ju så att mammas stora, små älsklingar kommer imorgon. Hoppas bara vädret blir bättre för jag vill inte ha dem ute på vägarna i detta snökaos.

De kommer för att morfar fyller åttio och det firas det med stort kalas på lördag. Han hotar med att det är det sista kalaset som han bjuder på. I fortsättningen får vi bjuda honom istället. Dessutom hotar han med att bli hundratolv år, så många kalas blir det.

Vi är rätt många när vi ses allihopa. Vi är tre syskon, och mamma Eivor har fem barn. Sedan tillkommer alla respektive, alla barn och deras barn. Många generationer blir det. Nu kommer inte alla, men vi blir i alla fall nästan sextio personer. Det ska bli kul. Jag längtar också efter att träffa min syster och hennes barn. Vi ses inte så ofta, kanske en gång om året bara.