fredag 29 oktober 2010

Det gör ont



Åren innan jag fick min fibrodiagnos hade jag mest ont i knän, ben och fötter. Det var liksom så det började. Knäna har hållit sig relativt lugna de senaste tio åren. Men nu har det börjat om igen, typ sjutton år efteråt.

Mitt högerknä är helt hopplöst. Jag kan knappt stödja på benet. Jag har haft så ont i natt att mina drömmar fyllts av knäont. En dröm jag drömde var att dottern och jag hade börjat motionssimmat och jag hade träningsvärk i knäet av det. Fast det här är inte träningsvärk. Vet inte vad det kommer från. Jag har inte gjort något konstigt alls med benen. I tisdags, när jag var klar i tvättstugan, visste jag inte hur jag skulle klara av att stå vid strykbrädan efteråt. Jag vill helst ha undan all tvätt samma dag. Igår efter vattengympan var det jobbigt att ta promenaden hem.

Som tur är ska vi bara handla lite mat idag. Resten av tiden ska jag tillbringa vid symaskinen med Anna Grannes handarbetsväska som börjar bli klar. Det har varit lite extra pyssel med den, eftersom jag gör en ny modell. Då blir det lite ändrande hit och dit för att få det som jag vill. Det är väl så med prototyper. Men snart är den klar. Den blir så fin.

9 kommentarer:

KB sa...

Kan du inte få en stol från arbetsterapin så du kan sitta och stryka? Jag fick stol för tio år sedan,jag trodde aldrig jag skulle kunna sitta och stryka men man lär sig. Inte för att jag stryker så mycket, mest när jag syr, så underlättar det mycket. I har också en, han har problem med knän och axlar. Det går att höja den så mycket att jag kan sitta vid klippbordet, som är inställt till min längd, utan svårighet, och jag är ju ngt över medellängd.

KB

Christina sa...

Så hemskt det låter att ha sån värk så att du till och med väver in den i dina drömmar!
Stor hoppas-det-snart-blir-bättre-kram!

Cicki sa...

KB: Det är möjligt att jag skulle kunna få. Problemet är att jag får inte plats med en sådan. När jag syr så har jag bara en smal bit att stå på mellan strykbrädan och sängen. När jag stryker efter tvättning står jag i vardagsrummet och gör det framför TVn. En sådan stol skulle nog krångla till det mer än att hjälpa. Förstår att du gillar din. Du har ju ett eget syrum, det har inte jag tyvärr.....:-)

Christina: Jag har tagit värktabletter nu så det känns något bättre. Värken är kvar fast lindrigare. Jag gillar ju egentligen inte att ta värktabletter på dagtid. Men ibland måste man.

Eva i Halmstad sa...

De är så trist att vara dålig , hoppas att pillerna har hjälp dej.

Du får ha en go helg och må så gott de går.
Eva

Cicki sa...

Eva: Pillren har hjälpt lite i alla fall, så det blir uthärdligt.

Ha det gott du också. Gissa om jag är avis på nytt sovrum och nytt syrum.....:-)

Lisette sa...

Jag tycker verkligen synd om dig och du verkar så tapper och positiv ändå! Hoppas att det blir bättre. Har vädret kanske något att göra?? Det är ju så ruskigt och otrevligt just nu. Bättra på dig.

Cicki sa...

Lisette: Inte vet jag om jag vill kalla mig tapper.....:-)Positiv däremot, annars skulle jag gå under.

Visst reagerar jag på väder, då mest blåst. Men det här är inte det, tror jag. Den värken brukar kännas annorlunda. Det här är precis som när all min värk började. Då gick jag på hårda stengolv (Ica-butik) och jag vet att min kropp har minnen från det. Man pratar ju om kroppsminnen inom smärtvården. Men jag har inte gått på hårda golv mer än de korta stunder när vi handlat. Det är ju så med fibron. Värken kommer och går och sätter sig lite här och lite där. Det är ju så med oss svid-värk-och bränn-kärringar. SVBK som läkarna kallade det förr i tiden.....:-)

Anonym sa...

Ja, Cicki, jag har samma problem, ont i höger knä sen tio-femton år pga artros. Kunde inte gå långt, till sist bara med krycka. Har gått till olika läkare, fått olika medikamenter och gjort artroskopi eller vad det heter. Nix. Så for jag till landets bästa idrottsläkare i Åbo. Han opererade om vinkeln på hela benet så det skulle avlasta slitytan. Nu har jag mindre ont och har kunnat gå fritt. Men, bra är det inte, får väl operera in nytt knä, om det går, i en oviss framtid. "Värre kunde det vara sa han som hade eld i håret, det både värmer och lyser," sa min mamma alltid. :-/

Cicki sa...

Solveig: Jag har funderat på om det är artros. Jag har ju inte haft ont i knäna på många år utan det har mest varit ont i musklerna. Men det här sitter i leden. Jag har ju fått artros i fingrarna så varför inte i knäna. Jag har lindat benet nu och det känns lite bättre. Stadigare, om man så säger.