Jobbigt besked

När sambon och jag flyttade hit, där vi bor nu, så behöll vi vår gamla vårdcentral. Det kändes enklast så. Vi hade en bra läkare som vi var nöjda med. Han kände ju till hela vår historik, vilket förenklade massor.

För en månad sedan fick vi besked om att han skulle sluta. Då bestämde vi oss för att det var dags att byta vårdcentral när vi ändå måste byta läkare. Dessutom så ska den nya vårdcentralen vara den bästa i hela lilla staden, enligt rykten.

För några veckor sedan ringde jag och beställde tid, eftersom vi behövde förnya recept. Vi blev listade hos en läkare, men för att snabba på recepten så skulle vi få träffa en ST-läkare först, eftersom den andra inte hade tid än på länge.

Idag har vi varit där och träffat en underbar kvinnlig läkare. Synd att hon bara är ST annars har jag kunnat tänka mig att fortsätta hos henne. Jag har haft hjärtklappning de senaste veckorna. Inte hela tiden och inget jag kan komma på vad som är orsaken. Så jag tog upp det nu. Hon konstaterade att jag hade en förhöjd puls, men ändå inget oroande. För att vara på den säkra sidan så togs även ett EKG. Det har jag gjort förr eftersom mamma, flera av mammas syskon och min morfar dött i hjärtinfarkter. Jag har ju även haft panikångest några gånger vilket har gjort att jag även kollat hjärtat då.

Det jobbiga nu är att jag eventuellt har haft en liten hjärtinfarkt utan att jag förstått vad det var. Jag har ju ett diafragmabråck som jag känner av. För någon månad sedan hade jag väldigt ont i det som jag trodde var bråcket, men som mycket väl har kunnat varit en infarkt. Nu skulle läkaren i alla fall skicka en remiss till kardiologen så de får kolla upp det. Det kanske inte ens är något.

Helt plötsligt blev jag dödlig. Det känns jobbigt. Och andningsmasken känns viktigare än någonsin.