Dessa kärnor/fröer lägger han i små skålar och har på diskbänken. Där står de tills jag blir vansinnig och får ett utbrott och hotar med att kasta dem. Då brukar han få tummen ur och plocka fram krukor och jord. Han sår och planterar med stor frenesi. Och sedan händer inget mer. Vattningen får jag stå för. Ifall jag kommer ihåg det, vill säga. Annars får det torka bort. Efter tjat från mig så tömmer han då krukorna och börjar spara nya frön. Sådan är han och jag älskar han trots detta drag.
I våras fick han för sig att han skulle så borlottibönor. Vi hade nämligen köpt det för att ha i maten. Det var alltså torra bönor, inte färdigkokta på burk. Det är kanske bäst att nämna det. Så han plockar ur några bönor ur kartongen och tänker peta ner dem i jorden direkt. Då la jag mig i och föreslog att han skulle blötlägga dem över natten först.
Sagt och gjort! Han plockade fram ett glas, i med vatten och i med bönorna. Sedan stod de på bänken en vecka innan jag påpekade igen att det var nog dags att plantera dem. Han petade ner dem i en stor kruka som vi har på balkongen. Där har vi haft en klematis som dog redan förra vintern. Krukan har fått stå kvar i väntan på en ny klematis, som ska komma så småningom.
Jag glömde i alla fall bort sambons bönsådd, så när vi köpt petunior planterade jag några i den stora krukan. Petuniorna har trivts bra där och jag har vattnat och tagit bort lite ogräs som följt med i jorden. En dag tänker jag rycka bort något när sambon hindrar mig. Han säger att han tror det är en bönplanta. Jag var faktiskt tvungen att hålla med honom. Vi har sedan vårdat och studerar tillväxten på denna enda bönplanta som trängs med petuniorna.
Det var mycket riktigt en bönplanta. Här har ni resultatet. Det är faktiskt bönor i skidorna. Det ska bli skoj att skörda och se vad det blir av det hela. Helt klart är att nästa år ska vi så mer bönor, bara för skojs skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar