Den hederliga gamla pianopallen blev kvar efter att vi sålt pianot. Vi var tvungna till det när vi flyttade, på grund av platsbrist. Pianopallen fick, som sagt var, vara kvar. Kanske av nostalgisjäl, men också för att det är en praktisk möbel att förvara alla lösbladsnoter i.Den har länge varit i ett stort behov av renovering i form av tygbyte. Nu är det gjort och jag är grymt nöjd. Det blev så himla snyggt. Det är ett möbeltyg fyndat bland Ikeas tygstuvar.
Men det höll på att inte bli av alls. Efter att ha skjutit i några stift så la häftpistolen av. Vi hade inte råd att köpa en ny, så det fick bli den gamla varianten av möbelnubb och hammare. Så igår när vi var och handlade köpte vi nubb. Sedan har jag bankat och bankat och bankat. Det har fått gå i etapper eftersom jag måste vila armen mellan varven. Jag hade gett mig den på att fixa det själv. "Kan selv" är mitt ständiga ordspråk. Sambon har kretsat runt mig och jag har sett hur det rykt i hans händer för att få fixa det på hans vis. Icke, sa Nicke. Bra kvinna reder sig själv.
Uppdaterat: Nu är det ju fullt möjligt att jag är utrustad med en nostalgisjäl. Jag tror det är så. Men pianopallen fick vara kvar på grund av nostalgiskäl. Ingenting annat skäl/själ gäller.....:-)
4 kommentarer:
Supersnygg!
Har precis samma valspråk! Kan också alltid själv!
Tack för tipset om flugfångarsoppan! Det ligger ett stort gäng döingar i den skålen nu!
Spader: Visst blev den.
Mångmamma: Det är rätt bra att veta att man fixar saker och ting själv. Man kan ju någon gång be om hjälp när det är något tråkigt som ska göras.....:-)
Bloggblad: Toppen. Det är envisa rackare annars. Men nu har de mött sin överman på grund av flugfångarsoppan....:-)
Skicka en kommentar