Jag vaknade idag av att jag var hungrig. Förr hände det ofta men inte så ofta nu för tiden. Det har kommit tillbaka sedan jag började med min nya dygnsrytm. Jag gick upp och gjorde frukost, satte mig vid datorn och läste lite mail och läste lite på Facebook. Då inser jag att jag håller på att somna. Så jag kröp ner igen och sov ett par timmar till. Det är nog gårdagens möte som sitter i kroppen.
Vi träffade sambons utredningsläkare igår. Det var ett fantastiskt möte med en fantastisk människa. En läkare som engagerade sig till 100%. Vi var hos henne i två hela timmer och pratade och planerade. Som vanligt grät jag också en skvätt. Jag har ju alltid varit sådan och det har inte blivit bättre med åren.
Vi gick igenom allt. Backade bandet nästan till sambons födelse. Han har ett antal (alldeles för många) traumatiserande upplevelser i sin barndom, uppväxt, men framför allt i vuxenlivet. Allt sådant gick vi igenom, om hur det påverkar honom idag. Vi gjorde en framtidsplanering om fortsatt utredning och hur försäkringskassan ska tacklas. Prio ett är att få tillbaka honom in i försäkringssystemet. Han är ju utförsäkrad sedan nittiotalet. Vi ska försöka att han kan få ett aktivitetsbidrag. Även om det är på en mycket låg nivå (tror det är 240:-/dag) så skulle vår ekonomi förbättras med flera tusenlappar.
Prio två är att hans rehabilitering ska påbörjas så fort som möjligt. Det handlar alltså om sjukgymnastik, att få igång hans kropp igen. Förhoppningsvis är han igång med det redan i augusti. Det har under utredningens gång även dykt upp ett antal nya frågor så utredningen kommer att fortsätta i en ny riktning. Få se vad det kan ge. Är det positivt eller negativt? Jag vet i nuläget inte.
Det var mentalt mycket tröttande och jag hade kanonhuvudvärk hela kvällen. Sambon var också mycket tagen av det hela. Ändå känns det mycket bra. Vi tror att det här är rätt väg att gå och tillsammans med läkaren och hennes team så ska nog det här bli bra. Även om det kan ta ytterligare tid. Det tuffar på så sakteliga i alla fall.
Efter läkarbesöket åkte vi en sväng till Willys. Det var en härlig känsla att veta att vi kunde handla när och hur vi ville.
Nu behöver vi ljus!
1 dag sedan
6 kommentarer:
Så bra att ni fick en engagerad läkare, det betyder mycket. Du ska se att det går bra. Det är bara att vara positiv och se det som en utmaning som ni löser tillsammans. Grattis till nygamla bilen.
Solveig: Det känns faktiskt väldigt positivt just nu. Sambons utredning tog ett kliv framåt, vilket var på tiden.
Hoppas för er skull att det lättar framöver.
Håller tummar och tår att det goda samarbetet med läkaren kan bidra till en avsevärd förbättring,om än långsamt!
Kram
Mångmamma: Tumhållning skadar nog inte i alla fall.....:-)
Vad skönt med en läkare som faktiskt lyssnar. Håller tummarna för er.
Vonkis: Sambon drog nog högsta vinsten i läkarlotteriet den här gången.....:-) Hållna tummar är alltid bra.
Skicka en kommentar