Dagens sommarpratare

Dagens sommarpratare har varit Per Johansson. Han är en av grundarna till Glada Hudik-teatern. För den som inte vet, så är det en teater där skådespelarna är utvecklingsstörda. I Sundsvall finns en liknande teatergrupp som heter Ålla-teatern.

Jag lyssnade på Per och både skrattade och grät åt hans olika anekdoter. Jag blir så glad när jag hör att det finns eldsjälar av hans kaliber. Han pratade om normalstörda på ett sätt som jag bara älskade. Han, liksom jag, tycker illa om ordet normalt och normalisering. Vad är egentligen normalt? Jag har skrivit om detta tidigare. Det hittar du här.

Per pratade om vikten av att bli sedd och bekräftad. Om hur utvecklande det är för människan, oavsett på vilken utvecklingsnivå man är. Han tog även upp sådana saker som storleken på barngrupper på dagis och i skolan.

Tänk att vi är så många på gräsrotsnivå, som anser (eller inser) att det är en besparande åtgärd att minska på barngrupper och klasser. Att det lilla barnet blir sett redan från början. Man måste se detta ur ett helt livsperspektiv. Se att det som kostar när barnet är litet, blir en besparing i barnets vuxenliv. Besparingen består i att man får en hel och fungerande människa som genom arbete och andra sysselsättningar återbetalar till staten det man kostade som barn. Istället för att ligga samhället till last om man växer upp som en osedd och trasig människa.

Min fd man frågade ofta varför jag inte blev politiker. Han tyckte att det var det jag ändå höll på med. Ja, det var det jag gjorde. Sysslade med politik, handikappolitik. Det är helt opolitiskt. Därför ville jag inte bli en traditionell politiker. Då skulle jag bli tvungen att tycka och tänka som mina partikolleger.

Och vilket parti skulle jag välja? När man sysslar med handikappolitik då smörjer man den som man har mest nytta av. Rent krasst, så är det så det går till. Det kallas för lobbyverksamhet.

Men det som jag var mest rädd för, om jag blev politiker, det var att inte längre se. Se vad som egentligen var sanningen. Att man måste se och bekräfta varandra för att växa. För det verkar ju som att man inte ser det, som politiker. Det enkla och självklara som man vet som gräsrotsmänniska, det har man glömt bort när man blir politiker.

För er som missade Per så finns chansen att höra honom igen om du klickar här.