Sambon har haft lite roligt åt mig idag. Jag som starkt hävdat att jag inte är någon sportnörd satt med nästan hela femmilen och hjälpte Johan Olsson att komma i mål. Det var rena turen att det inte var Sverige som spelade om guldmedaljen för då hade jag nog fått en hjärtattack. Nu räckte det med att jag glömde bort att andas ibland i min iver att hjälpa USA till en vinst.
Jag får nog ta tillbaka allt mitt om sportnördar. Detta OS har varit makalöst.
Men i alla pauser som varit så har jag hunnit med att sy på syskonen Amanda och Anton. Nu ska de bara få kläder på kroppen innan de presenteras.
Grönt är skönt
13 timmar sedan
2 kommentarer:
Åh, vad det här var trevligt, jag klickade igång musikklippet nedan och så får jag lyssna på fin musik medan jag läser om dina "nära-döden"-upplevelser i tevesoffan ;)
Väntar med spänning på att få se syskonen Mus!
Christina: Visst spelar de fantastiskt. Jag kan tycka att finskan kan låta lite hård ibland men Markus sjunger så man hör vilket kärleksspråk det även kan vara. Jag blir så glad när jag hittar svensk musik som är så fantastisk. Vilken återväxt vi har bland de unga banden.
Skicka en kommentar