Idag somnade en god vän in. Egentligen är/var han en väninnas man, men han blev en god vän även till sambon och mig.
Livet känns så orättvist. Min väninna berättade att de planerat att göra så mycket när han skulle gå i pension. Nu hann de aldrig dit.
Sov gott, Roger. Nu slipper du plågas mer. Du sitter säkert där uppe på ett moln och tittar ner på Wilmas teckning, den du aldrig hann få.
Rosa kontrast till grå betong
9 timmar sedan
15 kommentarer:
Tack Cicki Jag och Rickard fick dra på mun. Min grodprins beundrar nog wilmas teckning nu
Biggan: Jag glömde fråga dig hur jag skulle göra med Tantvarning. Men jag tog saken i egna händer och meddelade där vad som hänt. Hoppas jag gjorde rätt.
Men vad tråkigt,,kramar bara om för jag vet inte vad jag ska skriva
Engelsson: Kramar räcker gott och väl och länge. Kram tillbaka.
Sorgligt när sådant händer. Det är så viktigt att ta vara på tiden som är NU, man vet inte vad som väntar i framtiden.
Skickar kramar.
KB
KB: Just det där med att ta vara på tiden har känts väldigt aktuellt idag.
Usch så sorgligt, skänker en tanke till er alla... Nuet borde vi egentligen greppa tag i och hänga i örsnibben på hela tiden. Men allt för ofta lever man i det förflutna eller planerar framtiden. Det är en konst att lära sig att vara här och nu, jag tror att det tar hela livet.
Så tråkigt. Skickar en kram till dig och väninnan via bloggen! En puss också!
Shirouz: Och medan vi lär oss det så fortsätter livet att rusa förbi....:-)
Spader: Hon läser här så jag tackar både från henne och mig. En puss och till dig också, kära Spader.
Visst är det tråkigt - man kan aldrig förbereda sig på att döden drabbar dem man tycker om.
Bloggblad: Så sant så.
En fredagskram!
Cina: Tackar. Här har vi börjat dagen med huvudvärk. En tur till Willys stundar. Det känns inte speciellt upphetsande att handla då, men vi måste.
Svårt att veta vad man ska skriva, men jag tänker på er!
Kram
Pärlmudden: Tack, det finns inte mycket man kan säga.
Skicka en kommentar