I väntan på det oundvikliga måste jag ta mig för med någonting. Annars irrar jag bara runt och blir mer förvirrad än jag känner nu. Pappa vakar på hospis och vill göra den här sista resan med mamma Eivor ensam. Han vill inte ha någon annan där och det måste vi ju respektera.
Eftersom symaskinen är min bästa terapeut så passar det bra att sy någonting. Den här gången blev det ett möte mellan tufft och lite romantiskt.
Väskan är sydd av gamla jeans. Jag har en uppsjö av sådana liggandes. Gamla spetsar har jag också en del av så varför inte kombinera det. På ena sidan har jag låtit en bakficka sitta kvar och använt mig av den biten.
På den andra sidan har jag dekorerat med en blomma som jag fixerat med stelt vlieseline och sedan sytt fast med en vanlig söm.
Inuti har jag använt ett blommigt bomullstyg som foder. Som vanligt har jag gjort den praktiska dubbla fickan, samt en större ficka och en mobilficka. Väskan stängs med magnetlås.Jag kommer att lägga upp bilderna på hemsidan senare idag. Nu väntar tvättstugan.
Uppdaterat: Jag glömde måtten. Här kommer de. 35 cm hög, 30 cm bred. Botten är 12 cm bred och handtagen är 55 cm långa. Då kan man bära både på axel och i handen.
17 kommentarer:
vad tråkigt med din bonusmamma. Tänker på dig och din familj.
Men wow vilken underbar väska, den var helt i min smak!!!!
Ha det så bra du kan!
KRAM
Pärlmudden: Tack både för omtanke och beröm.
Usch vad jobbigt för dig och din familj. Tänker på dig. Kram.
PS Väskan var jättefin!
June: Tack för beröm och kram.
Så vacker väskan är!
Jaa, jag förstår din pappa och ändå inte- det är en tid av vacuum och man känner sig som i en bubbla...man vet och förstår att det inte kommer att gå det här, men så förstår man ändå inte, helt plötsligt är ju den älskade där en kort sekund... kanske går det en liten tid till ?!? Jag har själv aldrig varit så klar och förvirrad på samma gång...varken före eller efter...
Så svårt för dig att bli "utestängd" bara... Skickar dig massor med kramar!!
Så vacker väskan är!
Jaa, jag förstår din pappa och ändå inte- det är en tid av vacuum och man känner sig som i en bubbla...man vet och förstår att det inte kommer att gå det här, men så förstår man ändå inte, helt plötsligt är ju den älskade där en kort sekund... kanske går det en liten tid till ?!? Jag har själv aldrig varit så klar och förvirrad på samma gång...varken före eller efter...
Så svårt för dig att bli "utestängd" bara... Skickar dig massor med kramar!!
Jag har ju mailat dig om din bonusmamma.
Jag vill inte framstå som en brutal idiot om jag bara kommenterar väskan...
Hur som helst är det en underbar väska.
Vad du är duktig, och vilken tur att du har hittat ett sätt att hålla dig sysselsatt för att skingra tankarna!
Spader: Du vet ju, du har ju tyvärr varit där pappa är nu. Jag känner mig inte utestängd. Speciellt inte efter ikväll när min yngsta bonussyster ringde för de vill att jag och M ska vara med på fredag och ta farväl, samt att få träffa doktorn för frågor. Jag är glad att de vill ha mig med i den gemenskapen. Mina riktiga syskon bor så långt bort att de inte kan åka ner för några timmar. Annars var även de inbjudna till den stunden. Vi är ju släkt även om det inte är biologiskt, sa bonussyster. Det är ju så det är. Mamma E kommer inte att överleva helgen, det vet vi nu.
Tack för att du tyckte om väskan.
Christina: Du kommer aldrig att vara en brutal idiot. Dessutom har vi ju vår andra kontakt. Du vet att jag är glad att du finns.
Jag är glad att du gillade min senaste skapelse.
Cicki, jag vet precis vad du just nu går igenom. Även om utgången bara kan bli en, så är det inte mycket du kan göra. Skönt att ni får komma och säga farväl, det känns bättre efteråt, det kan jag säga. Du vet att jag tänker på dig.
Väskorna du sytt är så fina, skönt att ha symaskinensom terapihjälp vid sådana här situationer, inte för att det hjälper, men det kopplar bort tankarna för en liten stund.
Massor av kramar till dig från
KB
Förstår att det är jobbigt nu.
Att sy är ett bra sätt att skingra tankarna.Jättefin väska du gjort.
Tänker på dig och de dina.
KRAMAR.
KB: Jag vet att du tänker på mig. Har varit på väg att maila flera gånger men inte kommit mig för. Det känns skönt att vara innesluten i syskonkretsen. De kunde lika gärna valt att inte ha mig med. Vi har ju inte växt upp tillsammans. Fast vi har alltid haft en bra kontakt.
Idén till väskan har jag knyckt från dig när du gjorde nåt liknande.
Lena: Du vet ju du också att sömnad är den bästa terapin.
Jag är nöjd med väskan. Tyckte den blev precis som jag tänkt mig.
Tyckte väskan verkade bekant på något vis! Jag är mycket stolt över ha kunnat inspirera dig! Och du, maila när du har ork och känner för det.
Ännu fler kramar från
KB
Vilken rolig idé! På den lilla bilden i min högerspalt såg det i hastigheten ut som om du sytt en segelbåt.
Jag kan förstå att det är svårt att förbereda sin sorg i ensamhet... men om det känns bättre för dem att vara ensamma så...
Kram på dig!
Bloggblad: Jag var tvungen att gå in till dig och titta. Det ser faktiskt ut som en segelbåt. Mycket konstigt har jag sytt men till båtar har jag inte kommit ännu.
Jag har nyss pratat med min yngsta bonussyster. Mamma E är ganska pigg idag. Hon orkar t o m att prata. Det förändrar ju inte hela situationen men känns nog lite bättre för dem som är där idag. Nu är inte pappa ensam med henne på hospis utan syskonen avlöser varandra.
Jag älskar hur du använder bonus-vokabulären... det riktigt känns att du ser familjen som just det! Tänker på dig -vet du! KRAM!
Jag tänker på dig och de dina. Tack för dina vänliga ord och kram och ta hand om dig och er nu.
Shirouz: Tack kära vän. Vi ska strax fara iväg för att träffa de andra och ta farväl av mamma E.
Skicka en kommentar