Demensen slår till?

Ibland kan man undra vart man är på väg. Rätt in i dimman eller?

Jag tycker inte om strumpor. Alltså går jag sällan utan dessa pinoredskap som klämmer ihop fötterna och som gör att man svettas. Men ibland måste man faktiskt ta dem på sig. Som igår när sambon och jag skulle ut och promenera. Jag går till garderoben och tar fram vad jag tror är sockor. Börjar trä de över benen tills jag inser att jag tagit fram trosor och försöker sätta de utanpå jeansen.

Inatt hade jag jättesvårt att sova. Till slut blev jag mer eller mindre vansinnig och gick upp och tog en insomningstablett. Imorse förstod jag varför. Jag hade glömt tagit min kvällsmedicin.

Snart blir man väl satt under förmyndarskap, oförmögen att ta hand om sig själv.