Utmaningar.
10 timmar sedan
onsdag 22 oktober 2008
Är jag konstig?
Undrar om det är nåt fel på mig? Jag har inte gjort något annat än sytt den senaste tiden. Ibland har det känts för mycket, men idag längtar jag efter symaskinen. Igår städade jag hela dagen och förberedde mat och bak inför dagens besök. Idag har mina väninnor varit här på lunchträff. Så efter en och en halv dags frånvaro från maskinen så hägrar den igen. Det är nog inte normalt. Men vaddå? Vem strävar efter att vara normal? Inte jag i alla fall. Så, kära symaskin, here I come!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Förstår dig! Och du, vad är normalt? Man rår väl inte för att man inte någon längre tid kan leva utan symaskinen! Tänk bara på dina axlar och din rygg.
Idag har jag sytt något jag aldrig sytt förut: sparkbyxor med fötter i till A:s docka. Det lyckades.., till slut...
Kram KB
Klart att du är konstig! Jag har hört att du gillar skogen också! Näää, vi kan nog inte bo ihop! Men åååhh vad jag gillar dig i alla fall! KRAM!!
KB: Jag tror ju inte på normalitet. Alla är vi unika...:-) Kom på att jag har heller aldrig sytt sparkbyxor. Jag sydde mycket av ungarnas kläder men de hade kommit ur sparkdräktsstadiet då. Utom att jag sydde sonens första kläder när han var så liten att till och med stl 50 var för stort.
Spader: Gillar dig också fast du håller på med såna konstiga sporter som bridge. Vi kan väl vara särbos. Du där och jag här.....:-)
låter som du är i ett flöde. Låt det flöda. Hojta till om du håller på att drunkna. kram
Resan: Kommer du och räddar mig då....:-)
Hej!
Med anledning av orden Nej och Jag vill inte, så ser jag framför mig år av träning=)
Ett litet OS i små själviska tankebanor,jag börjar med lite uppvärmning och om ett par år är jag kanske redo för start!
Och när det gäller den läckra väskan...Inget före jul. Att få längta till något efter jul vore inte så dumt.
Ha en bra dag! Från "normala" mig.
Inte alls konstig! Du tar bara vara på dina goda egenskaper och låter din gudomliga skaparglädje flöda.
Ibland när jag skrivit något eller strax innan kan jag drabbas av en slags ångest.
Innan jag skrivit ner min tanke så nästan darrar jag och har tunnelseende och är totalt inne i det jag vill få fram och efteråt är jag så fylld av energi så jag kan städa hela huset, jätteuppåt och tycker jag skrivit nåt superbra.
Men när allt lagt sig så ifågasätter jag mej själv och en ångest landar så jag vill ta bort allt jag formulerat och tycker det är konstigt och dumt. Då behövs bara en liten kick från någon som ger en positiv fläkt, så landar jag i normaliten - ganska så nöjd :)
Så man får väl vara lite konstigt unik för att känna sig normal mellan varven! Sy och var glad!!
Klart jag räddar dig - efter bästa förmåga! kram
På tal om konstig och normal... Vad tror du man drabbats av när man kommer på sig själv med att lägga osten i diskmaskinen..? Det har påståtts att jag har sytt föör mycket igår och idag?? Kan inte tro det.
Hoppas det går bra med ditt syeri, och som sagt var rädd om din rygg.
Kram
KB
Men vaddå, det är väl helt normalt att lägga osten i diskmaskin....:-)
Kroppen funkar skapligt. Jag har bara så himla ont i vänster ben. Det kan i alla fall inte bero på syningen. Jag vet inte vad jag gjort för att det ska göra så ont. Det bara blev så.
Japp du är konstig. Att tillbringa sin vakna tid vid en symaskin är i Hildas värld fullkomligt makalöst. MEN vilken energi du verkar ha, bästa Cicki!!!! KRAM!!!!
Skicka en kommentar