En surkärrings funderingar

På senare år har det poppat upp en massa produkter som vänder sig enbart till oss som är 50+. Det är tidningar som M Magasin och Plus. Nu har det tydligen även kommit en tidning som heter Hemtrevligt. Dove presenterar en hudvårdsserie som enbart vänder sig till oss äldre. Man har till och med hittat på ett ord som benämner oss 50-plussare. Numera ska vi tydligen kallas för mappiesar. Vilket hemskt ord. Jag kallar mig hellre för mupp än för mappie. Läser man dessa 50+-tidningar så får man läsa en massa repotage om hur hur mappiesarna (Gud vad jag hatar ordet) tar över världen genom att bland annat flytta utomlands på sin ålders höst. I och för sig inget nytt, men nu går man ut med budskapet att det kan de flesta 50-plussare ägna sig åt. Man har även undersökningar om att mappiesar föredrar att köra nercabbat och köpa motorcykel. Det är moderepotage där man kiknar när man läser priserna på kläderna. Vi anses numera vara den köpstarka generationen.

Men man har glömt en grupp. Vi som är 50-plus men av någon anledning inte längre kan förverkliga oss själva och följa våra ambitioner. Vi som inte längre kan jobba och vara köpstarka. Vi som lever på en förtidspension på sju-till åttatusen på månad. Hur ska vi göra? Vi kan absolut inte flytta utomlands. Vi får vara tacksamma att vi har tak över huvudet. Vi kan inte köra nercabbat utan får vara glada om vi har råd med en femton år gammal Ford. Vi kan inte köpa kläder och skor i tusenkronorsklassen. Vi är tacksamma om vi hittar något på Lindex och Kapp-Ahl för halva reapriset. Vi har inte ens råd att köpa dessa självförverkligande tidningarna utan får köpa dem i grupp och turas om att läsa. När kommer det något frestande för oss?