söndag 26 september 2010

Memory lane

Vi är nog många i min generation som växt upp med storbandsjazz. Det var ju våra föräldrars musik. Hemma spelades det mycket Glenn Miller och jag har fortfarande en plats i mitt musikhjärta för hans orkester. Idag hittade jag en Glenn Miller-skiva bland sambons enorma skivsamling. Det blev en ordentlig trip down memory lane.

Jag minns än idag att jag som åttaåring funderade väldigt varför mamma grät när hon hörde Stardust. Idag kan jag gissa att hon mindes hur det var när hon och pappa möttes på dans på Vaksala torg i Uppsala. Förmodligen spelades Stardust där. Här kommer en annan av Glenn Millers så välkända låtar. Visst svänger det?

Räkningar

Månadens värsta och tråkigaste jobb ur världen! Räkningarna är betalda.

Jag ska överleva

Ikväll på The Seventies intervjuade de Gloria Gaynor. Naturligtvis spelades hennes största hit. Undrar hur många som denna låt har hjälp och stöttat. Mig hjälpte den i många år före skilsmässan. Den fick mig att tro att jag någon gång skulle våga ta det stora steget och överleva. Naturligtvis hjälpte den mig även åren efter det stora klivet. Idag vet jag att jag överlevde. Men jag kommer alltid att känna den där speciella känslan när jag hör låten. Den som hjälpte mig att överleva.

fredag 24 september 2010

Dagens dramatik

Nu har vi varit på Willys och veckohandlat. När jag står i spelbutiken för att köpa ciggisar så kommer det in en upprörd kvinna. Hon vill ha hjälp för hon har sett en man ligga orörlig längre bort med en omkullvält cykel bredvid sig. Hon vågade inte gå fram själv. Så en av butikens anställda plus sambon och jag följer med kvinnan bort.

Mycket riktigt ligger det en man där i gräset. På cykeln hänger en massa kassar med grejer i. Spelbutikens biträde försöker ruska liv i mannen och lyckas. Vi vet fortfarande inte om han är sjuk eller påverkad av något. Butikskillen försöker hjälpa mannen att resa sig upp, men han klarar inte av att stå. Tre halvstora killar har även anlänt och tittar nyfiket på. Vi bestämmer att det är nog bäst att ringa efter ambulans eller polis så mannen får hjälp på något vis. Vi gissar att mannen är påverkad, men det innebär ju inte att man klarar sig själv för det.

Kvinnan och vi lovar butikskillen att vi ska vänta på ambulansen så han får gå in och jobba igen. Då kvicknar plötsligt den påverkade mannen till och ska ge sig iväg. Vi och de tre unga killarna försöker gemensamt stoppa honom, men han är envis som attan. Det är bara att låta honom gå. Vi följer efter på behörigt avstånd och kvinnan ringer igen för att få tag på polis. Det verkar trögt.

Sambon och jag tar bilen och följer efter mannen. Han är på väg ut i trafiken på stora vägen så det känns inte bra att han ska vingla till där bland alla bilar. Då får vi se en polisbil som åker in på en mack för att tanka. Så vi åker också in där och uppmärksammar dem på problemet. De lovar att kolla upp det. Sambon och jag åker återigen efter mannen för att se hur det går för honom. Då knatar han målmedvetet in mot stan, dragandes sin cykel. Vi kan bara hoppas att allt gick bra till slut.

torsdag 23 september 2010

Dramaten

Det är inte bara mat man kan dra i "dramaten". Man kan dra Melinor också i dessa praktiska prylar.

I senaste laget

Vad kallar man det här? "Sent ska syndaren vakna", kanske. Eller, "Bättre sent än aldrig". Hur kan man hoppa på ett uppdrag utan att först ta reda på vad man åtar sig?

-------------------------------------------------------------------------

Påläst SD-kandidat hoppar av
Sverigedemokraten Eric Gerhardsson värvades sent i valkampanjen och fick en plats Gällivare kommunfullmäktige. Först i efterhand har han satt sig in i partiets politik - och tackar nu nej till förtroendeuppdraget.
- Jag har nu fördjupat mig i Sverigedemokraternas partiprogram och tyvärr får jag göra mina väljare besvikna. Jag kan inte ställa upp, invandrarna är mina vänner, säger han till Norrländska Socialdemokraten.
(Sveriges Nyheter)

onsdag 22 september 2010

Ytterligare påfyllning

Som om en batteritankning skulle räcka. Prinsessan Melina har också tittat in. Idag har vi lärt oss gå skottkärra. Eller rättare sagt så är det väl Melina som gjort det. Hon älskar att busa och det ska vara ganska hårdhänta och vilda lekar. Vilket tröttar mormor Cicki ibland. Men jag får ju vila i efterhand, som tur är.....:-)