måndag 20 april 2015

Huvudbry

Ibland kan man fundera över hur ens eget huvud fungerar egentligen. Igår höll jag på att klippa till ett par byxor. Det är en gammal linnegardin som fått offra sig. Tygtillgången var begränsad så det gällde att klippa klokt.

Bland annat skulle det vara två längre bitar till linningen. Jag klippte till dem och la dem sedan åt sidan och klippte klart allt det andra. Sedan tänkte jag inte mer på dem. Förrän idag! Jag hittade dem inte någonstans och paniken låg verkligen på lur. För de småbitar som finns kvar av gardinen räcker inte till mer än just småbitar.

Jag funderade och funderade. Jag tappade helt fokus för det jag egentligen borde hålla på med, att sy fickorna på byxorna. Jag letade högt och lågt och började till slut fundera om jag skulle kontakta det Okända. Kanske husspöket hade varit framme för att skoja med mig.

Till slut tänkte jag att jag måste släppa det tills vidare. Jag tänkte att jag kanske kunde få tag på ett bit liknande tyg att fuska till det med. När jag väl släppt tanken började hjärnan jobba på egen hand och till slut så kom jag på ett ställe där jag inte letat.

Det är nämligen så att det ska finnas med lite muddväv till byxorna. Jag hade inventerat muddvävsförrådet igår. Tänk om det var så att jag lagt ner linningstyget i den lådan när jag plockade undan. Mycket riktigt, så var det det jag hade gjort. Tur att hjärnan jobbar på egen hand ibland. Nu kan jag koncentrera mig på det jag egentligen ska göra, nämligen sy byxor.

6 kommentarer:

Smycka sa...

*hihi* Tokigt tokigt! Tur att du fann dem igen! =o)

Polargrevinnan sa...

Förlagda prylar kan göra en tokig. Jag har upplevt samma som du. Kopplat av och tänkt som mormor alltid sa "det som inte är stulet kommer tillbaka".
Också hittar man det försvunna.
Ha det bra,
Kram Viola

Bloggblad sa...

Jag skulle kunna titulera mig "förläggare" ... jag kan slarva bort en pryl eller ett papper medan jag håller i det.

Men du! Jag måste berätta att jag köpte en liten enkel och billig och fräsig tygväska på Hötorget (äkta Hötorg, inte alla som har det! Den får nog ett eget blogginlägg!)Jag upptäckte när jag kom till Sthlm att jag glömt stoppa ner en liten nätt väska, hade bara stora ryggan.

Men - jag upptäckte direkt vilken fantastisk konstruktion och storlek och funktion den har, så jag ska absolut mäta och rita av och kopiera och göra mig en likadan i lite somrigare färg. Kommer på bild i morgon! Det gör ju inte ett dugg om du tar efter, de lär ändå bli olika. Men måtten var perfekta, jag fick rum med precis allt och den kunde stå själv!

Camilla sa...

Det är helt otroligt vad hjärnan kan klara av på egen hand när den får vara i fred. Sånt där händer ganska ofta tycker jag. Bra att du hittade tygbitarna innan du hann lösa problemet på annat sätt.

Cicki sa...

Smycka: Ja, jag var bekymrad där ett tag....:-)

Viola: Jag har alltid haft lätt för att slarva bort saker, trots att jag är en ordentlig människa. Sambon som ständigt lever i ett kaos, vet alltid vart han har varenda pryl. Märkligt.

Bloggblad: Då kan jag också titulerar mig förläggare, för jag är precis likadan. Helt plötsligt är en pryl bara borta.

Du får gärna dela med dig av bild och gärna även mått. Praktiska och snygga modeller kopierar jag gärna friskt....:-)

Camilla: Sambon brukar ha roligt åt mig just för att jag gör sånt här stup i kvarten. För det mesta brukar det lösa sig på ganska kort tid.

KB sa...

Ja men det är väl roligt när man kan glädja sina medmänniskor... ;)

Kram
KB