fredag 7 juni 2013

En fallen kvinna

Igår kväll föll jag illa. Som tur var så blev det bara ett blåmärke på ena benet. Men det kunde gått värre.

Jag höll på att plocka undan i köket. Det sista jag gjorde var att kasta något i soppåsen, varvid jag slänger igen den dörren. Jag märker inte att den far upp igen. Så jag vänder mig om och ska gå därifrån. Då faller jag över den öppna diskbänksdörren och far över köksgolvet. Jag åker in i frysdörren och där stoppas luftfärden. Jag kände efter om jag gjort illa mig någonstans, men klarat mig med att höger ben gjorde lite ont. Jag blev mest rädd och det föll en liten tår.

Man hör ju om att de flesta fallskador sker i hemmet. När man ramlar så där som jag gjorde inser man hur lätt det är. Jag börjar bli lite rädd över min egen stapplighet. Min balans är ju som den är. Jag tänker då närmast på när jag höll på att ramla i rulltrappan på Stockholms central. Den här gången berodde allt på min egen klumpighet, som inte märke att dörren åkt upp igen. Men det spelar ju ingen roll vems eller vad felet är. Händer det, så händer det.

Nu åker balansplattan fram för träning varje kväll  framför TVn. Det lär inte skada i alla fall att träna upp sig lite.

3 kommentarer:

Fina Fiona sa...

Ojoj Cicki, var rädd om dig! Men jag vet hur lätt det är att falla.

Kramkram du rara dam <3

Ingabritt - after work sa...

Bra idé att träna upp balansen. Hmmmm kanske också träna att ta det litet lugnt....

Cicki sa...

Fiona: Jag lovar.

Ingabritt: Lugnt? Hur gör man då?....:-)