onsdag 14 november 2012

Positiva tankar

Ibland får man riktigt skärpa till sig för att tänka positivt.

Vi är ju fortfarande inne i en återbetalningstid, där vi själva valt rätt tuffa direktiv för att vi ska bli av med våra skulder så fort som möjligt. Men det är precis som livet inte riktigt själv vill att vi ska komma till scratsch någon gång.

För en månad sedan fick vi be dottern om en månads uppskov på återbetalningen till dem. Vi behövde köpa nya vinterdäck, min dator pajade, bilen gick inte igenom besiktningen och vi måste betala bilskatten.

Tanken var att sambon själv skulle fixa att byta bromsbackarna vi fick anmärkning på. Men kroppen och vädret har gjort att det inte blivit av. Idag lämnade vi in den på verkstaden. Det visade sig vara värre än bara bromsbackar. Även bromsskivorna var rostiga och behövs bytas. Plus att ev handbromsbackarna behövs bytas. En reparation som max slutar på 2 600:-. Helt OK egentligen, men eftersom vi ännu inte fått igång något sparande så blir även en sådan summa tuff.

Som om det inte skulle räcka med det så håller nu sambons dator att lägga av. Han måste försöka hitta ett liknande fynd som vi gjorde till mig.

Så nu står vi här igen! Planen nu är att slänga på de gamla vinterdäcken som är lagliga en säsong till, men med väldigt lite dubb i. Vi får köra så lite som möjligt och helst inte när det är skitväder.

Ta däckpengarna till att köpa datorprylar för och ta bilreparationen på Mekonomenkortet. Betalar vi av det på fyra gånger så blir det inga extra kostnader. Det blir tufft. men vi kommer att klara det. Vi får dra in på annat.

Det är nu det gäller att tänka positivt. Hade det här hänt för ett halvår sedan, innan sambon fick sin pension, då hade vi aldrig klarat det. Nu tar det längre tid att komma ifatt med annat, men vi fixar det. Fast skrattet fastnar lätt i halsen, om man så säger!

2 kommentarer:

Trebarnsmamman sa...

Kram Cicki...det behöver du! Och vad vore livet utan motgångar, då skulle man inte ha vett att glädjas av medgångarna.

Tänkte på en sak...på typ 70-talet kunde man med en tång dubba däcken själv. Tror du man kan göra så fortfarande...och vet du i så fall någon som har en sådandär dubbgrej. Min pappa hade en, men det hjälper ju föga nu.

Cicki sa...

Trebarnsmamman: Tack. Vi har pratat om extradubbning men det är inte lönt varken besväret eller pengarna. Vi kör så lite att det funkar ändå. Det är ju bara om vi åker till Uppsala som det kan bli någon längre sträcka och E4an brukar ju vara bra underhållen.