tisdag 31 juli 2012

Ibland fattar jag ingenting?

När jag idag lyssnade på de lokala nyheterna så berättar man att Huddinge kommun har ont om pengar, som ska gå till personer som behöver försörjningsstöd. Istället kommer man nu att erbjuda dessa personer arbete. De ska få jobba inom olika sektorer i kommunen, till exempel inom åldringsvården. Man ska få avtalsenlig lön och arbetet ska gälla i sex månader.

Min första tanke är att det låter toppen. Varför har man inte tänkt på detta tidigare. Här får man en chans att tjäna mer pengar än försörjningsstödet ger. Man får en chans till yrkeserfarenhet som kan vara bra att ha vid senare arbetsansökningar. Det kanske till och med kan leda till fast anställning inom kommunen. Framför allt tror jag att det dessutom måste kännas oerhört bra att få bidra till sin egen försörjning. Att leva på bidrag är aldrig kul.

Så långt tycker jag allt är jättebra och hoppas att fler kommuner ska fatta liknande beslut.

Men så kommer nästa tanke. Oavsett om man får försörjningsstöd eller är anställd av kommunen så kommer ju pengarna ursprungligen från samma ställe, det vill säga Huddinge kommuns plånbok. Hur kan då plånboken vara på väg att tömmas inom den sociala sektorn, när det finns pengar för att nyanställa människor till kommuntjänster? Som dessutom ska få avtalsenlig lön. Även om det bara är på halvårsbasis. Det här fattar inte jag?

Eller egentligen gör jag ju det, för jag förstår att det handlar om olika budgetar. Men ändå finns tanken där att ursprungligen är det samma pengar som bara fördelats till olika mindre plånböcker.

Även om jag har svårt för att förstå det hela så tycker jag ändå att förslaget är bra. Nu kan jag bara hoppas att man gör något vettigt av det också, så det inte bara är tomt prat.

4 kommentarer:

Johan sa...

Jepp, Cicki, det är samma pengar - skattebetalarnas pengar.

Efter sex månader kan någon få a-kassa - då blir det staten (och inte Huddinge kommun) som betalar ut skattebetalarnas pengar.

Kommuner och staten spelar idag ping-pong med dem, som inte är anställningsbara (utan lever på försörjningsstöd).

Kommuner anställer dem, som lever på försörjningsstöd i sex månader - syftet är, att deras försörjning ska skyfflas över på staten efter sex månader.

Sedan kan man ju fråga sig hur bra det är dem som vårdas i åldringsvården att tas om hans av totalt outbildad personal. Men.. deras liv är väl inte så viktigt.. verkar de flesta tycka.

Det föreslogs exempelvis att anställning i åldringsvården var en bra utslussning för brottslingar, som suttit i fängelse .. Kommuner anställer i alla fall idag fängelsekunder som klassrumsassistenter (för de sex månader som krävs för a-kassa). Jag känner till ett par fall.

Det är väl inte så viktigt med vilka som ser till barnen heller.. verkar de flesta tycka..

Svenska journalister är under all kritik som inte talar klarspråk betr. vad syftet är med den kommunala anställningen. Det är rent ut sagt tarvligt handlat av journalisterna mot sin publik.

Vonkis sa...

Men, om an kan ge halvårstjänster inom vården, varför inte bara lysa ut tjänsterna som vikariat så att utbildade sjuksköterskor kan söka dem?

granntanten sa...

Undrar bara vilka vårdtagare som skall utsättas för den omsorgen och vilka behov dessa skall tillgodose hos klienten. Annars blir det kanske som i min hemkommun där hemtjänsten används som en arbetsmarknadsåtgärd för outbildade. De får i bästa fall handledning i någon dag av någon annan outbildad. Då menar jag att inte att de nya är dåliga på något vis men dåligt insatta och förberedda av arbetsgivare d v s kommunen.

Cicki sa...

Vonkis: Det kan man undra över.

Granntanten: Visst kan väl finnas plats för outbildad personal som hjälper till med att ta ut de gamla, sitta ner och läsa tidningen för dem, rulla upp håret och annat som den utbildade personalen inte hinner med.

Det är ungefär som när min son gick i skolan och elevassistenterna var en arbetsmarknadsåtgärd. Ett jobb man tog i väntan på något bättre. Jag var med och kämpade för att assistenterna skulle få utbildning och en lön anpassad till jobbet.Tack och lov har assistentyrket en helt annan status idag.